Först skulle beskedet om hur allvarlig algblomningen i Andträsket är komma på måndagen. Sedan på tisdagen. Nu är det uppskjutet till torsdag,
– Det kändes som om det inte var långt till tårarna då, säger Råneåbon Kristina Engström Kling.
Hon tycker att information från kommunen har varit bristfällig, och har själv tagit reda på mycket. Men ändå finns det många frågetecken som skulle behövas rätas ut eftersom kunskapsluckan skapar oro.
– Jag tvättade två maskiner i går för första gången på en vecka. Det står att vi kan skura och diska, eftersom bakterierna dör när det torkar. Men luftfuktigheten ökar ju när jag hänger upp tvätten på tork. Vi ska ju inte andas in vattenångorna, men nu exponerar jag ju min familj ändå. Hur tänker kommunen där? Får vi hänga tvätt inomhus eller ska den tumlas? Det är nattliga tankar, säger Kristina Engström Kling.
Du tänker mycket på det här?– Ja, givetvis. Jag har ju familj, och jag känner ett ansvar mot dem och de jag älskar.
Det var en vän till Kristina Engström Kling som larmade kommunen om algblomningen i Andträsket förra torsdagen. Vid lunch skickade hennes vän in en bild, men det skulle dröja fyra timmar innan de berörda invånarna fick information om algblomning från kommunen och ytterligare en dag innan de åkte dit och tog vattenprover.
– De hade kunnat ringa från strandremsan och uppmanat till varsamhet tills de fått mer information – och borde de inte haft med sig utrustning i bilen så de kunde tagit vattenprover på torsdagen? Det är ju allvarligt att få ett larm om ett möjligt giftangrepp i en vattentäkt som försörjer tusentals hushåll. Sedan, det här har inte blivit över en natt. Har inte en kommun en skyldighet att ta vattenprover i en vattentäkt regelbundet, särskilt under rötmånaden?, undrar hon.
Mattias Hägg från Råneå menar att vattnet varit dåligt de senaste fem åren och att kommunen vetat om att det måste åtgärdas.– Nu behöver politikerna agera kraftfullt. Det är så mycket svammel och gorm i stället för att tänka: "Nu ska vi göra det här, och vi ska göra det så fort som möjligt", säger Mattias Hägg.
Han, precis som Kristina Engström Kling, känner att Råneå är bortprioriterat. "Allt ska hända i Luleå", menar de. – Där satsar de, det gräver överallt och avloppen bli omgjorda. Det läggs ner pengar hela tiden i Luleå. Det är säkert så här på många mindre orter, inte bara i Råneå. Men här väntar de tills det är en sådan kris och panik att det måste åtgärdas, säger Mattias Hägg.
Nu hoppas Kristina Engström Kling på ett större engagemang och att kommunen ska dra lärdom av den senaste veckan.
– Jag vill att de ska sluta snacka och göra lite verkstad. Jag har inte ens sett några maskiner som jobbar, men de inger hela tiden hopp om att någonting ska hända. Jag önskar att kommunen tar till sig av kritiken och att den följs upp. Jag skulle vilja veta att det finns en handlingsplan för sådana här situationer. Det här behöver tas hand om gemensamt, med stora bokstäver gemensamt, säger Kristina Engström Kling.