De som minns hur jordbrukslandskapet i Norrbotten såg ut under 1900-talet får nog en känsla av olust i magen när man i dag ser hur ängar och åkermark bara får växa igen. Visst, det finns ett fåtal bönder kvar men de är i dag ett utrotningshotat släkte. Och när jordbruken försvinner så försvinner också de som kan bruka marken. Sedan finns där små ljusglimtar. Byn Södra Prästholm ligger cirka 15 kilometer från Råneå. Där vid älvstranden har ett spännande odlingsprojekt pågått den här sommaren.
– Vi har varit här i stort sett varje dag sedan vi planterade, säger Elitsa Lovchanska och skär loss ett vitkålshuvud.
Hon och hennes man Ivan Ivanov bor sedan tre år tillbaka i Råneå. De kommer från en liten by i södra Bulgarien och båda har i dag heltidsjobb inom Luleå kommun. Glädjen att odla och bruka marken har de fått med sig i modersmjölken.
– Min pappa har arbetat som traktorförare vid ett jordbruk i hela sitt liv. När vi fick demokrati i Bulgarien började de att odla för egen del så jag har fått med mig mycket kunskap från det, säger Elitsa Lovchanska.
Sedan har de också drivit en egen handelsträdgård hemma i Bulgarien.
– Att jobba med det här ger mig och min man ett lugn. Vi tycker om det här. Och våra barn tycker också om att vara här. De är ofta med oss när vi åker hit ut till Prästholm. Man ser att de också mår bra av att komma ut, säger hon.
I Sverige började de ändå att jobba inom restaurangbranschen men båda tyckte att det var så pass stressigt att de ville prova söka något annat arbete. På medborgarkontoret fick de hjälp med att sätta samman varsitt cv och då uppstod bland annat ett resonemang runt hur det skulle vara att göra något av de odlingskunskaper som de bär med sig.
– Vi hade ju inte någon jord och inga maskiner. Men vi hade idéer och vi har hela tiden velat arbeta, säger Ivan Ivanov.
Marianne Johansson Holmfrid bor i Södra Prästholm och hon äger också mark vid älven. När hon hörde om paret som ville odla grönsaker upplät hon mark för det ändamålet. Med hjälp från landsbygdsstrategen Roger Ylinenpää (Luleå kommun) och näringslivsutvecklaren Oskar Hederyd (Luleå näringsliv) utvecklades det här till ett odlings- och integrationsprojekt där Byahusföreningen i Södra Prästholm står som projektägare.
– Vi har varit på Almi och de har fått en bild av hur det är att driva företag i Sverige. Jag har ju varit med i hela processen och jag har hjälpt Elitsa och Ivan att registrera ett företag och också försökt att vara behjälplig med olika betalningsmodeller. Jag försöker också att vara ett bollplank, säger Oskar Hederyd.
De har också fått hjälp av Mikael Boström som ansvarar för Luleå kommuns odlingar i Björsbyn. Han och hans personal har hjälpt till med att så in och driva upp de plantor som Ivan och Elitsa sedan har planterat och skött om. De har också fått hjälp av trädgårdsrådgivaren Elisabeth Öberg.
– Vi har fått hjälp från flera håll. Det är vi mycket tacksamma för, säger Elitsa Lovchanska.
Sedan stannar en bil lite längre bort. Örjan Larsson och Anna-Lena Östling som bara bor en bit bort i byn kommer ned och de köper en påse med vitkål och zucchini.
– Det går ju knappast att få det mer närodlat. Vi bor ju bara här borta, säger Örjan Larsson.
Anna-Lena Östling är tacksam och glad över att det finns människor som odlar på markerna i byn.
– Det är ju så här det ska vara. När jag växte upp brukades ju marken på ett annat sätt. När man ser sånt här blir man ju glad. Det är ju så här det ska se ut i en by, säger hon.
I år har det bulgariska paret sått in cirka en halv hektar. De har försökt att sälja sina grönsaker på olika skördemarknader i distriktet samtidigt som de har stått på torget och också haft öppet till försäljning tre dagar i veckan vid själva odlingen. Lika fullt står de i dag med stora mängder förstklassig vitkål, zucchini och mangold samtidigt som de saknar bra förvaringsmöjligheter.
Allt riskerar att frysa sönder inom kort.
– Ja. Det känns tråkigt. Jättedåligt. Det är mat. Bra mat. Vi har ju också varit här i stort sett varje kväll, säger Ivan Ivanovic.
Nu har de förvarat en del i en lada. Det finns i dag förslag på lagring men det allra bästa vore att få leverera grönsakerna nu direkt.
– Vi har pratat med affärer, skolor och restauranger. Det är svårt. Samtidigt säger många att man vill ha grönsaker som är odlade nära och på ett bra sätt. Ja, jag vet inte, säger Ivana lätt uppgivet.
Oskar Hederyd är ändå hoppfull:
– De är skickliga odlare. Vi blev nästan överraskade att det blev så mycket. Vi försöker nu att hitta någon som vill köpa hela partiet och det tror jag att vi kommer att gå i land med. Vi kommer tillsammans med Hushållningssällskapet att hjälpa dem att bli IP-certifierade och då är det lättare att göra affärer med större kedjor och grossister, säger han.
Mötet med nöjda kunder sporrar också de nya odlarna att fortsätta.
– Vi träffar hela tiden människor som tycker om det vi odlar. Och många kommer också tillbaka, säger Elitsa Lovchanska.
Vill ni fortsätta att odla också nästa år?– Skulle vi hitta någon som vill köpa det vi odlar så vill vi väldigt gärna fortsätta.