Lösdrift och Jenna avvärjde total katastrof

- Jag tog över här i juni, säger en bedrövad lantbrukare som själv inte bor på gården utan i Böle där han har ytterligare ett lantbruk. När larmet kom vid 02.30-tiden hölls inga lagstadgade hastigheter. - Jag körde nog 180, säger han när han betraktar de ännu brinnande och pyrande resterna av ladugården. Närmare 50 kalvar brann inne men 160 kor kunde räddas tack vare att gården brukar lösdrift inomhus. Djuren satt alltså inte fast i kättar. Hade det varit så hade ingen hunnit räddas. - Jag körde sönder vägg och dörr med en traktor för att få upp en större öppning så att jag kunde få ut kring 160 kor. Jag sprang ut och in och drog väl i mig en del rök men jag klarade mig bra ändå, berättar Peter Larsson som under brandens inledning också hade hjälp av en granne och en anställd. Under dagen fick dock fem kor avlivas av veterinär, resterande kor samt gårdens hästar evakuerades med lastbil ut till fem jordbruk runt om i Norrbotten. Hunden räddade korna
Men det mest lyckosamma i den annars tragiska historien är ändå det om anledningen till att branden ändå fick en relativt lycklig upplösning. En hund som kan öppna dörrar kom att betyda mycket, bordercollien Jenna, tillhörande Lisette Malm, anställd som djurskötare på gården. Lisette berättar: - Jag befann mig i gården intill ladugården. Hade somnat framför en TV när jag vid halvtretiden på natten vaknade av att en hund skällde så väldigt. Här i trakten har ju många hundar så jag tänkte inte på min hund. Men sen förstod jag att det var henne jag hörde och att hon var ute. Lisette såg att ytterdörren, som hon glömt låsa, var öppnad. Jenna som är bra på att öppna dörrar, hade öppnat den och begett sig ut. Nu stod hon vid ena husknuten och skällde. Vägrade komma
- Jag lockade på henne men hon vägrade komma. När jag stod och gruvade mig för att klä på mig och gå ut och hämta in henne såg jag ett konstigt sken från ladugården och så small det till och det kom en öppen låga. Jag ringde ägaren och han kom på nolltid, säger en skakad Lisette Malm. Skakad men tacksam över sin "olydiga" hund. - Hade det inte varit för hunden hade det varit kört, konstaterar kollegan Susanne Lindström som tillsammans med arbetskamrater, arbetsgivare och grannar/vänner under morgonen såg till att djuren som överlevt skickades till andra lantgårdar. - De måste ju både härbärgeras och mjölkas, konstaterar hon. - Ett stort tack till alla som utan att vi ringt och bett om det kommit och hjälpt oss, säger hon med tårar i ögonen. Försäkrat
- Jag har förstås försäkrat, säger ägaren Peter Larsson som i dagsläget inte vet hur branden startade, bara att det börjat i fikarummet i personalutrymmena, en tvåvåningsdel av ladugården. En av dem som kom för att hjälpa till, bygrannen Anders Nilsson, vet vad kollegan går igenom. - Ja vi hade brand i ladugården på vår gård i Niemisel under 1970-talet med innebrända djur, det här är väldigt tråkigt, konstaterar Nilsson invid den del av ladugården där kalvarnas kättar nu är totalförstörda. Evakuering
Det jobbades hela dagen med att lasta på djuren för transport till andra mjölkbönder. Vid 13.30-tiden på eftermiddagen gick den sista transporten. Kuriren ringde upp: - Vi håller på att frysa ihjäl, konstaterar en trött och drabbad bonde Peter Larsson i Södra Orrbyn där det under dagen var ned till 26 grader kallt, en omständighet som förstås försvårade såväl släckningsarbete med frusna slangar som det övriga räddningsarbetet. Gårdens strömförsörjning slogs också ut i branden och omkoppling fick göras från en större ledning i närheten av gården. - Vi i Orrbyn vill rikta ett stort tack till alla som hjälpt oss, både med det ena och det andra, till brandpersonalen, till byborna, till LRF:are och vänner och bekanta, ingen nämnd och ingen glömd och till alla hjälpsamma bönder i hela Norrbotten som har tagit emot djuren, säger Susanne Lindström.