Kom utan konkreta planer

Kommunalrådet Karl Petersen öste beröm över byborna som tagit sig an flyktingarna. Över den livgivande och outbyggda råneälven. Över byns stolta industriella historia och aktiva föreningsliv och företagaranda. Men något valfläsk i presentkorgen hade han inte. "Eljusspåret, var det inte så att det var på gång"? och glädjen över samarbetsprojektet mellan Niemisel och Gunnarsbyn , och "kanhända" behövs det byggas mera bostäder i Råneå". Men några konkreta planer och tidsramar och satsningar, nej, av det fanns ingenting i visionen.

Inga rejäla förslag
Så mycket frodigare gräsmatta kunde inte heller de andra partierna erbjuda. En efter en i korta inledningar gavs mest utrymme åt beröm för gamla förtjänster, nostalgiska tillbakablickar och försiktighet med att lämna vallöften i valtider. Men några rejäla förslag, nej, egentligen inte.
Lennart Lindström från centern kanske kom närmast i att beskriva en vision med något konkret att följa upp:
- Vi skryter om landsbygden och skärgården, men man måste göra reklam för den också. Sätt en stor skylt vid det som kommer att bli Alfavägen till Ikea, E 4. En rejäl skylt till Råneå så att folk kan ta sig en "behaglig omväg" genom byn, tyckte Lindström. Han var också den i raden av politiker som tog ned den varma skimrande majdagen i byn till en lite svalare framtidsnivå.
- Jag var i går på en konferens om byggandet. Och där talades om det glödheta Luleå, men utanför stan är byggintresset iskallt. Här vill ingen byggherre bygga, konstaterade Lennart Lindström. I övrigt höll han fram de i värde allt mer ökande näringarna som jord och skog och dessa branschers möjligheter att generera arbetstillfällen.

Får kämpa själva
Att byborna själva måste kämpa för sin utveckling framkom vid mötet. Och på vägen in till det öppna huset träffade Kuriren Råneåbon Karl-Axel Holmfrid, som skulle på basket, inte på visionsmötet. Han fick ge sin syn på Råneå och framtiden.
- Vi har en extremt bra service i Råneå i förhållande till invånarantalet. Det borde locka företag som vill satsa här. Men man måste bygga lokaler för företagandet för det finns inte. Man kan gärna satsa på kvinnojobben för då kommer automatiskt barnfamiljerna hit. Sen måste vi kanske få hit politiker på lite högre nivåer som kan tala för oss, förklarade Karl-Axel Holmfrid och skyndade sig in till basketmatchen där framtidshoppen, byns unga spelade.

Tänker på de gamla
Visioner ska väcka tankar, ideér och beröra. Men mest berörande var nog sjuksköterskan på Klockarängens äldreboende Berith Johansson. Arbetsklädd, på väg till jobbet i den soliga lördagen slog hennes ord ned som en liten kalldusch mitt i verkligheten:
- Jag tänker på de gamla här i byn. Deras möjligheter att få komma ut. Till och med korna ordnar vi det för. Men de gamla då? Det har kommit neddragningar på neddragningar, det har gått för långt.
På väg ut från lokalen säger hon till Kuriren:
- Det första man drog in på var aktivitetspersonalen.
Att man haft ungdomar" solflickor" är väl bra, men alla äldre kan man inte betro en ung människa. Det krävs de "gamla kunniga rävarna" till det menar Berith och ger sig iväg ut i sommarvärmen i det vackra Råneå här och nu.