Amir Ali ställer fram rykande varmt kardemummadoftande kaffe på soffbordet. Rätt snart får kopparna sällskap av ett kakfat med baklava - ett arabiska bakverk så välsmakande att den första tuggan gör en liten frivolt av glädje i munhålan.
Det sjuder också av glädje i hela lägenheten där förväntningarna är stora. Snart är det dags för dem att få flytta in i det hus som börjat sättas upp bara en vecka tidigare.
– Det här har vi väntat och längtat efter väldigt länge. Att få kunna bo i något som är ens eget. Och snart är vi där, säger Amir Ali och ler.
Under de senaste 20 åren har det inte byggts särskilt många nya hus i Råneå. Sedan 90-talet när ett villaområde byggdes upp på Kummelvägen i Råneå har det i princip varit stiltje vad gäller husbyggandet. I fjol satsade en ung barnfamilj och byggde nytt på just Kummelvägen och i år gör alltså Ami Ali och Befreen Najaf samma sak. De kommer båda från Bagdad i Irak och vägen mot ett permanent uppehållstillstånd har tagit många år men i april i fjol fick familjen äntligen beskedet att de skulle få stanna.
– Jag minns ju när Amir kom hem från arbetet mitt på dagen. Han brukar inte göra det i vanliga fall. Han var först tyst och tårarna började till sist att rinna från hans ögon. Sedan berättade han att vi skulle få stanna här och jag kramade honom och skrek av glädje. Ja, jag skrek nog i två minuter, säger Befreen Najaf och skrattar.
Sedan gick hon raka vägen till Ica och Konsum och köpte godis som sedan ställdes fram i kassan så att alla Rånebor som kom dit och handlade skulle få bli bjudna.
– Det var sån glädje så det är svårt att beskriva. Men när något så stort händer vill jag dela min glädje med människor runt mig, säger hon.
Tiden innan de fick beskedet var extremt påfrestande för Amir Ali.
– Jag mådde jättedåligt. Hade svårt att sova. Jag jobbade väldigt mycket för att inte bli sittande och fundera. När jag jobbade så mycket blev jag till sist så trött att det också gick lättare att sova, berättar han.
Hon är utbildad undersköterska och arbetar i dag på Sunderbyns sjukhus. Hennes man är utbildad ekonom och arbetade bland annat som gymnasielärare i ekonomi i Bagdad. Hans pappa ägde också en billack i Bagdad där han tillbringade en hel del tid.
– Genom pappa fick jag lära mig det hantverket från grunden. Jag trivs att jobba med händerna. Mycket i det jobbet handlar ju om noggrannhet, säger Amir Ali.
I dag har han arbete som murare och målare åt ett lokalt byggföretag och han sätter en ära i att arbeta.
– Vi har inte bott i migrationsverkets lägenheter. Sedan 2010 har jag kunnat arbeta och försörja min familj, säger han.
Tomten som de nu bygger på har stått tom i cirka 25 år och för tre år sedan köpte familjen den.
– Bara tanken att vi ägde något eget gav mig hopp och kraft att fortsätta kämpa, säger han.
Och nu är de alltså i färd med att bygga hus och går allt som det ska får de flytta in i efter midsommar. 16-årige Karrar är äldst av de tre barnen och han ler försiktigt när han får frågan vad det betyder för honom att familjen nu ska få ett eget hus att bo i.
– Det blir spännande. Vi vill inte känna oss som utlänningar utan vi vill känna oss som alla andra. Nästan alla mina kompisar bor i hus och det kommer vi nu också att göra. Det känns fint. Som att jag är en riktig Rånebo på något sätt, säger han.
Sedan mitten av 90-talet när människor flydde från kriget i forna Jugoslavien har flyktingar kommit till Råneå. Det här är dock första gången som en familj slår ned bopålarna genom att bygga eget hus i samhället.
– Det ger kanske mer hopp till andra. Att man kan visa att det går. Vi blir jättegärna förebilder där, säger Amir Ali.
Efter en stunds tystnad fortsätter han:
– Det känns som att det här är mitt land. Jag vill göra något för att visa det också.
Ni kommer från en miljonstad men väljer ändå att bosätta er och bygga nytt i lilla Råneå. Varför?– Människorna. Vi känner oss välkomna här. Det är också en liten plats. En trygg plats där man ofta vet vems barn som är ute. Man hjälper varandra att ha uppsikt. Det är viktigt när man har barn.
Och snart får ni flytta till ett eget nytt hus?– Ja, tänk. Nu har vi också fått veta att Befreen är gravid och att vi ska få vårt fjärde barn. Jag är mycket glad.