Nioåriga Moa Andersson Moilanen står inne i en av boxarna i Rånebygdens ridklubbs stall. Snart ska dagens lektion börja och hon får hjälp av pappa Johan Andersson att sadla 17-åriga stoet Kavatina.
Charlotta Polewey (tidigare Wallmark) tittar in i boxen och kommer med några små råd som är bra att tänka på.
49-åringen har verkat inom hästsporten i Luleå i många år. Mellan 1999 och 2014 drev hon bland annat en egen ridskola i Bensbyn som ligger en knapp mil utanför Luleå. Reumatisk värk gjorde att hon till sist inte orkade att sköta om och ansvara för ett eget stort stall med ett 20-tal hästar.
– Ändå fick jag fantastiskt fin hjälp av min familj. Vi hjälptes verkligen åt och kämpade tillsammans under lång tid men till slut när min hälsa blev sämre så gick det helt enkelt inte, säger hon.
Värken i lederna har nu ökat ytterligare och hon har också fått diagnosen fibromyalgi. I dag handlar tillvaron till stor del om att bli frisk och där spelar hästarna en viktig roll.
Under hösten bad hon om att få arbetsträna hos Rånebygdens ridklubb. Där delar hon nu med sig av sin långa erfarenhet.
– Jag ska väl försöka att komma med tips och idéer kring hur jag tänker när jag lägger upp mina lektioner. Att helt enkelt vara ett stöd för de ledare som arbetar här, säger hon.
I dag kan hon till exempel inte mocka och göra rent i boxarna eftersom hon har så ont i armar och axlar. Hästarna och miljön i stallet hjälper henne ändå att må bättre.
– Jag kan vara så dålig att jag mer eller mindre får kravla mig upp i sadeln. När jag har ridit mår jag ändå oftast lite bättre.
Alla som rider vet nog också att hästarna har en förmåga att få oss att må bättre, säger hon.
Ridklubben i Råneå är förhållandevis liten och det passar henne bra.
– Det är gemytligt och trivsamt här. Och små grupper. Det passar mig bra. Förhoppningsvis ska jag väl ha något att lära ut som sedan kan vara till nytta, säger hon.
Framför henne passerar sedan sjuåriga Tuva Sandberg på ponnyn Prinsen. Sedan får den lilla tjejen några tips från ridläraren Sandra Barosen.
Med bara tre ekipage är det lugn och frid som råder i ridhuset.
– Jag har hållit på med hästar sedan jag var fyra år. Ett liv utan häst, nej det vore otänkbart, säger Charlotta Polewey.