- Fast den heter egentligen Grundforsen, säger Henry.
![]() |
Henry Jansson. Foto: Andreas Apell |
Det är det ingen annan som hört, Janssons fors är vedertaget. Henry fiskar inte längre kräftor men han var med från början. - Det var 1964 vi började, det var länsstyrelsen som började provfiska, berättar han. Före det var det ingen som fiskade kräftor i Råneälven, trots att folk i allmänhet visste att den i dag så sällsynta flodkräftan fanns där. - Men man visste inte vad man skulle göra med dem. Det hände att vi fick upp kräftor när vi fiskade annat men de kastades tillbaka, berättar Henry Jansson. Han och familjen Nilsson är långt från ensamma på älvstranden. Där kamperar minst fem stora sällskap till inom synhåll och det fräser och doftar från grillspett och muurikkor. Det är familjen Lindström vars stamgård ligger strax intill samt familjen Andersson-Nyström från Sävast, för att nämna två. Gemensamt för dem är att alla i familjen kommer - två, tre och och till och med fyra generationer. Och så är "Åstorparen" tillbaka - Kent Trogen gör sitt andra fiske. - Då är det tradition nu. Men det är konstigt, när jag bodde här då fiskade jag inte men när jag flyttade söderut då började man sakna det, säger han. Smak för kräftor
Gunnar Andersson lärde sig fiska kräftor när han bodde i Östergötland. Nu är han tillbaka i länet men smaken för kräftor finns kvar. - Det är lite spännande nu. Det är högt vatten och svårt att veta om man lagt burarna på rätt ställe, säger han. Sex timmars fiske ger tre turer ut med båt för att vittja, oftast klockan 19, 21 och 23. Vi följer Jerry Nilsson med dottern Erica samt hennes kompis Frida Bergenstråhle ut i båten. Burarna ger ett 20-tal kräftor när de små fått återvända ned i älven. - Inte så illa. Den bästa vittjen är den sista, när det är mörkt, säger Jerry. I år har priset för fiskekorten stigit till 400 kronor per dygn. Om detta grymtas det lite runt brasorna längs stranden. - Det är åt helvete. Då tycker man att de kunde göra något för pengarna, bygga bivacker till exempel, säger Örjan Mannberg, Kängsön. Men de kommer tillbaka nästa år ändå - vid samma tid och till samma plats.