Fyra decennier i Råneå badhus har alls inte varit någon urvattnad tillvaro. När Eva nu går in i en aktiv pensionärstillvaro, ett år efter ålderspensionen, så ser hon tillbaka på en utvecklande tid.
- Ja, jag har verkligen trivts. Inte minst med barnen. Jag började i kassan när Råneå badhus med sin omdiskuterade 16-metersbassäng var nybyggt 1970. Då var jag en ung hemmafru med tre små barn och jag blev erbjuden jobbet. Tänkte att det kunde väl vara kul att testa och jag blev kvar.
I byn är hon en känd yrkespersonlighet. Alla känner Eva.
- Ja, så är det nog, det är ju många, nu vuxna med egna barn, som jag undervisat genom alla år. Och när jag gått på byn så har ofta barnen ropat till mig "har badhuset stängt?" skrattar Eva. Relationen till barnen är henne kärast och hon har varit noga med att behandla alla lika.
- När Råneå började ta emot flyktingfamiljer i början av 2000-talet var det vanligt att man ställde upp som fadder, men jag bestämde mig för att inte göra det. Jag ville att alla barnen skulle känna att jag var till för alla, säger Eva.
Hennes arbetskarriär förändrades i flera steg genom åren från rent administrativt till utbildning till simlärare och senare städdelen. Personalstyrkan som från början var fem anställda och hade fullt med badbesökare förändrades till två anställda med flera arbetsuppgifter och färre besökare.
Större utbud
- Att färre badar beror nog på att dagens aktivitetsutbud ser så annars ut nu, man har mera att välja på, säger Eva. Men badhuset är alltjämt en viktig samlingspunkt i byn för båda gamla och unga, infödda och nya Råneåbor från när och fjärran. Inte minst de fjärran ifrån har varit intressanta bekantskaper för henne.
- Jag minns särskilt två små pojkar i sexårsåldern, en från Bosnien och en från de ryska republikerna som var kompisar. De förstod inte varandras språk men hankade sig fram på svenska så gott de kunde i början. Och särskilt minns jag dom två sittande på en baddyna i bassängen sida vid sida sjungandes "Tänk om jag hade en liten, liten apa".
Den vuxne manliga flykting som hade läst in sig på och ville förstå svenska ordspråk, kom med ett nytt varje gång han kom till badet och vid ett tillfälle hade han kört fast.
Givande
- Eva, "bättre fly än illa fäkta" vad betyder fäkta? undrade han, ler Eva.
Att få ta del av och förstå andra kulturer har varit givande, tycker hon. Inte minst kvinnornas verklighet. Det där med bad kunde vara lite problematiskt ibland.
-Ja, det kunde vara tights och tröjor i badtygskvalitet. Men hon berättar också att kvinnor från kulturer där man täcker hela kroppen kunde bada i vanlig baddräkt i badhuset. Det skedde under den särskilda badtimme i veckan som badhuset anordnade för just kvinnor. Då drog man för gardiner så att ingen insyn kunde ske.
Hög simkunnighet
När hon nu ser slutet på yrkeskarriären är hon nöjd med en sak:
-Vi har mycket hög simkunnighet här i Råneå och skolan har varit noga med detta, det känns roligt. Hon noterar att hon under sina år tre gånger fått slänga sig i bassängen för att dra upp icke simkunniga barn som hamnat i vattnet utan simdyna.
Nu gör Eva Pettersson sina sista veckor, sedan tar en nyanställd kvinnlig badmästare över den viktiga simundervisningen.
- Jag får mer tid att resa och ägna mig åt sju barnbarn och sommarstuga med mera.
Men överger badhuset gör hon inte.
- Nej, jag älskar att bada.