Lars Lindgren och Conny Wallmark har bott i Råneå i drygt fem år. När de kom till samhället kände de inte varandra. Lars Lindgren noterade dock Conny Wallmark som till och från brukade köra runt på en äldre moped. Det var starten på ett kamratskap där merparten av samtalen kretsar runt gamla mopeder och snöskotrar.
– Det Conny inte vet om Push och Zündapp och deras mopeder är inte värt att veta. Han kan allt in på detaljnivå och man alltid ringa och rådfråga om det är något man är osäker på, säger Lars Lindgren.
Conny Wallmark hade förmodligen kunnat ställa upp i tiotusenkronorsfrågan på ämnet Push. Samtidigt har intresset för gamla maskiner nu också börjat omfatta snöskotrar.
– På så sätt täcker man ju inte hela året, säger Conny Wallmark och garvar.
Den här dagen ska de två tillsammans med Christian Lindqvist och Magnus Nordlund ut på en eftermiddagstur till Blåsberget som ligger mellan Råneå och Vitå. Och
Lars Lindgren skiner ikapp med vårsolen för han har precis blivit ägare till en Yamaha 340 TR -83. Han köpte den av en man i Piteå och han var glad som ett barn när han kom hem.
– Titta här. Det är knappt ens ett märke på fotstegen. Hela skotern är i toppskick. Det här finns bara inte, säger han och ler.
Conny Wallmark håller med:
– En riktig pärla. Det här är inte ofta man ser. Skotern är ju 35 år.
Den gamla snöskotern lär inte få det sämre i sitt nya hem i Råneå. Många gånger har gamla och av åldern märkta mopeder eller snöskotrar rullat in i Lars Lindgrens garage. Efter någon månad av arbete är samma maskiner så fina att de knappt går att känna igen.
– Det är otroligt skoj att hålla på. Jag glömmer nästan bort tiden. Ibland kan jag komma på mig själv med att ligga i sängen och bara längta till nästa dag så att jag kan få fortsätta, säger han.
Deras passion för gamla mopeder har smittat av sig på flera sätt. Kompisarna Magnus Nordlund och Christian Lindqvist har också köpt veteransnöskotrar. Magnus Nordlund kommer åkandes med en Ski-Doo Blizzard 5500 -81 och Christian Lindqvist kör en Yamaha ET 340 -82 i absolut toppskick.
Conny Wallmarks lägger handen på styret på sin Ski-Doo Everest 464 Electro -81.
– Sista årsmodellen med 464:an. Vätskekyld, elstart, slidmatad, säger han utan att blinka.
På hans gamla skoteroverall står det Ski-Doo Love You på ena ärmen. Tanken går till Euskefeurats hit Jag skiter i det sexuella som handlar om när kärleken till snöskotern har tagit överhand fullständigt.
– Det är roligt men riktigt så illa är det väl inte, säger han och skrattar.
Passionen att köra gamla retroskotrar går det dock ej att ta miste på. Ljudet från motorerna, doften av bränslet och utseendet är bara tre saker som skiljer sig åt när man jämför med dagens moderna snöskotrar. De minns också diskussionerna från skolan när man pratade om maskiner som Ski-Doo Blizzard och Yamaha SRX 440.
– Det var ju de två vassaste då. Dåtidens fartmaskiner som man drömde och fantiserade om. Vilken som skulle vara snabbast och vilka enorma farter som de kom upp i, säger Wallmark med ett leende.
Vid Lars Lindgrens husvägg står också en Yamaha SW 440 -79 i toppskick. Ännu en pärla som fungerar klockrent. Den lilla snöskotern är annars den klart charmigaste.
– Ja, den är fin. Men man kan ju bara ta med sig en och i dag vill jag åka på 340:n, säger Lars Lindgren.
Sedan startar gänget upp snöskotrarna. Den klara vårvinterluften blandas med doften från tvåtaksbränsle när de startar sin tur. 45 minuter senare parkerar kvartetten uppe på Blåsberget där man på håll bland annat kan se den snöklädda Måttsundsbacken på cirka fyra mils håll.
– Att köra nytt är häftigt. Det här är någonting helt annat. Det här är en resa tillbaka i tiden, säger Lars Lindgren.