De har nästan svårt att förstå att det har gått så lång tid. Hela 41 år sedan den dagen där de bestämde sig för att fira en julafton i miniatyr tillsammans med sina vänner. Än i dag samlas de runt ett julbord och den här kvällen har Kristina Engström Kling bjudit hem alla till villan i centrala Råneå.
– Vi brukar vara på lite olika platser. Men jag är ju ingen riktig veteran i det här sammanhanget. Jag har ju bara varit med i 31 år, säger hon och garvar.
Det finns andra som är riktiga veteraner. Helen Lindström, Susanne Lundberg, Anette Lindgren Karlsson och Maria Rångevall har hängt med sedan starten. De var bara 12 år när de fick idén tillsammans.
– Jag minns att vi satt hemma hos oss i vardagsrummet. Pappa sätt där också och bodde nät. Det var då vi började prata om det här, säger Helen Lindström.
Sedan kommer många andra minnen. Bland annat den mat som de åstadkom den första gången för 41 år sedan.
– Vi hade gjort köttbullarna själva. Små, små och stenhårda, inflikar Maria Rångevall.
Sedan skrattar alla gott vid minnet. Det har hänt lite med deras kulinariska färdigheter sedan dess. Den julmat som ställs fram är hemlagad och matchar den som serveras på alla fina värdshus. Deras lilla högtid har också alla ingredienser som en riktig julafton. Mycket rött, levande ljus, gran, julpynt, godis och klappar. På bordet finns Janssons frestelse, julskinka, tre sorters sill, ägg, gravad lax, prinskorv, gubbröra, potatis och en hel del annat. Sedan får man inte glömma de goda köttbullarna som har gjorts av Ulrika Eks mamma Linnea Strömbäck.
– Hon hjälpte oss ett år och sedan dess har hon inte fått sluta, säger Ulrika Ek och skrattar.
Susann Lundbergs lila röra är en annan klassiker – men den finns inte med på julbordet det här året. Det är annars en rätt som de flesta minns med värme.
– Det var sjukhemmets recept som jag kom ihåg. Det var rödkål, purjolök, krossad ananas och vispad grädde, berättar Susann Lundberg.
– Den är så vacker och god och den passar till skinka, köttbullar och en del annat, säger Ulrika Ek.
Under de år som har gått har det kommit och gått några i vänkretsen. Linda Lindström är syster till Helen Lindström och hon kom in i gänget några år efter starten.
– Första året jag var med hade jag det hemma där jag bodde uppe hos mormor. Och då åt vi snabbt som ögat för vi ville inte missa Dallas på tv, minns hon.
Trots att så många år har gått håller vännerna på traditionen. De är också väldigt vänkära och besöker bland annat varandra på födelsedagar.
– När man träffas är det så enkelt. Det är som att man fortsätter där man slutade. Vi har historien tillsammans. Man känner det, säger Helen Lindström.
Den här kvällen är unik. NSD:s utsände är nämligen den första mannen som har fått sitta ned vid matbordet under de 41 år som traditionen har pågått.
– De, karlarna alltså, brukar få äta dagen efter. Det brukar de tycka om, säger Susanne Lundberg.
Mycket mer tid än så ägnas inte männen för i nästa stund ställer värdinnan Kristina Engström Kling fram en pannacotta toppad med åkerbär. En doft och en smak av himmelriket.
Med rykande kaffe i kopparna och brinnande stearinljus på bordet serveras sedan också likör till den som vill. Enligt vännerna siktar man på fyrtio nya år med lilla julafton.
– Jag är på, helt klart. Jag älskar jul. Och fina vänner kan man aldrig få för mycket av. De ska man vara rädd om, säger Helen Lindström.
Systern Linda Lindström som har en sjukdomstid bakom är nu åter frisk. Sjukdomen har gjort att hon uppskattar sådana här stunder än mer.
– Vi är ju släktkära och tycker om att umgås. Nu känns det som att jag verkligen vill träffa min släkt och mina vänner vid såna här tillfällen. Det har alltid varit viktigt för mig men det är ännu viktigare nu, säger hon.
Sedan är det dags att öppna paket. Alla har ett paket vardera med sig och rim är ett måste.
– Och man får göra hur dåliga rim som helst. Och man behöver inte skriva ett A4. Men rim måste det vara, säger Linda Lindström.
Sedan ler hon stort och varmt innan diskussionen fortsätter.