Anna Westerdahl - en levande historiebok

Hon hade tidigt lusten att läsa och så blev hon också småskollärare. I sommar fyller Anna ­Westerdahl, från Böle utanför Råneå, 100 år. Fantastiskt alert i sinnet och med ett levande ­intresse både för sin ­byahistoria och för sin samtid vars utveckling hon beundrar oerhört. 
- Tänk vad mycket som hänt på en väldigt kort period, säger denna 100-åring med ett långt ­perspektiv.

RÅNEÅ2006-05-13 06:00
Elsa Rensfeldt Larsson
Vi träffar Anna Westerdahl hemma i det egna huset i Böle. Här bor hon och klarar sig i det närmaste helt själv. Omtänksamma grannar och den närmaste familjen hjälper till med det hon inte klarar själv. Hon trivs gott i hembyn som hon varit trogen i alla år. <BR>Här finns också ­hennes släkt­rötter ända sedan 1500-talet. Hon har på sin mors sida släktskap med Per Clemetzon som var hövitsman över ­Westerbottens fana. På den tiden innefattades även Norrbotten i detta område. <BR>Clemetzon fick år 1621 uppdraget att hämta hem Luleås stadsprivilegier från drottning Kristina. Han var även personligt bekant med drottningen och som tack för sina insatser förlänades han några öar i Luleå skärgård. Allt enligt ­uppgifter av Nils Åke Hedström som för övrigt är en ättling till Norrbottens-Kurirens ­grundare, Nils Petter Isaksson. <BR>Historia intresserade tidigt Anna ­Westerdahl och det har kommit till pass. Inte minst i en bok om Böle Böle vår by vid Råneälven som blev resultatet av en studiecirkel i byn under de sista åren på 1990-talet. <BR><SPAN class=mr><BR><STRONG>Vill inte förhäva sig</STRONG> <BR></SPAN>Det var tolv medlemmar i Böle bygdegårds­förening som i cirkeln ­Hembygd, steg för steg dokumenterade Böles historia under 1900-talet. Boken är späckad med tankeväckande, ­roliga, tragiska händelser och människoöden i en liten by som förändrats under ­tidernas gång från medeltid till 2000-talet. ­Bakom skriften står också hembygdsföreningen och samfällighetsföreningen. <BR>- Jag var mycket engagerad i cirkeln, ­berättar Anna som av byborna betecknas som "byns oslagbara minne". <BR>Det skulle hon nog inte gilla att vi skrev för Anna Westerdahl är en dam som är noga med att inte förhäva sig. Den ­mentala ­rödpennan är hela tiden ­närvarande under intervjun." Stryk det där" säger hon då och då under vårt ­samtal efter att ha berättat något ­intressant. Och vi ­stryker och lovar att sila och sovra. Vad annat kan man göra med en liten rar men bestämd 100-åring framför sig. <BR>Hon föddes i Böle 1906 i Åhrströmska ­gården, en vacker gammal Norrbottensgård. Hon var yngst av åtta barn. Tidigt stod det klart att hon ville studera och så blev det. <BR>- Jag utbildade mig till småskol­lärar­inna på seminariet i Öjebyn och var ­färdig på min 21-årsdag den 12 juni, ­berättar hon. <BR>Det var ont om jobb men hon reste runt i bygderna och vikarierade. Och det var inga skonsamma vägar till jobbet. <BR>- Jag åkte skidor och jag cyklade, det kunde vara fem mil till jobbet och hem igen, och vägarna var inte som nu, ­berättar hon. <BR>Hon startade sin lärarbana 1927 och gick i pension 1966. En yrkeskarriär från griffeltavla till den moderna skolan. <BR>- Tänk allt vad man har i dag, säger hon och syftar bland annat på datorn. <BR>Hon har testat och skrivit brev på den bland annat. Brev skriver hon för övrigt ­fortfarande rätt frekvent, men då med papper och penna. <BR><SPAN class=mr><BR><STRONG>Barnbarn och barnbarnsbarn</STRONG> <BR></SPAN>Arbetet som lärare var aktivt och ­kontakterna många. <BR>- Som lärare kände man alla, man var hem till barnens föräldrar berättar hon. <BR>Än i dag träffar hon skolbarn. <BR>- Jo, lärarna i Råneå brukar skicka skolbarnen hit när de håller på med något arbete om hembygden och jag brukar berätta, säger Anna. <BR>Egen familj hann hon också med. Hon gifte sig med Ruben Westerdahl och makarna fick tre barn, två döttrar och en son vilken inte längre finns i livet. Barnbarn och barnbarnsbarn har hon också fått. <BR>- Det är så roligt med dessa små, säger hon kärleksfullt och visar bilder på de tre barnbarnen och de fyra barnbarnsbarnen. <BR>Ett av tvillingbarnbarnen har fått ett eget tvillingpar. <BR>Annas intressen annars i livet är ­exem­­pelvis astronomi. <BR>- Det är intressant med sol och ­mån­för­mörkelser och överhuvudtaget ­rymden, det outgrundliga säger hon. <BR>Rest har hon inte gjort så mycket. Men en gång var hon iväg till Israel. <BR>- Jag höll mig mycket nära tolken för att verkligen få höra allt som sas. Jag ­undervisade ju i kristendom i skolan. Tänk att jag skulle få se de här platserna jag ­berättade om, säger hon. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Morfar förde bok</STRONG> <BR></SPAN>Annas döttrar har bett sin mamma skriva ned sina levnadsminnen och det materialet, som från starten var tänkt att stanna i ­familjen, blev en stor del av ­underlaget i ­boken om Böle. Annas morfar Ulrik Westerdahl var ­också han en man som förde bok över ­livets ­skeenden. I boken om Böle kan man läsa saker som ger aha-upplevelser. Hör bara vad han ­noterade 1867: "Isen över Rånträsket bar häst, lass och kusk den 19 juni 1867! Fåglarna kunde inte bygga bo eller lägga ägg, de hade ju ändå inte blivit kläckta i kylan. Så var det också med fiskarnas rom. Årstiderna kom i oordning. Så kunde man till exempel hitta hjortron i ­september månad. Korn och potatis gav ingen skörd, frosten tog det mesta," skriver Annas morfar. <BR>Missväxtåren 1867-1868 tog hårt på folket. Under 1968 berättar Åhrström: "Dett wa den kallaste winter, långa tider före jul med 35-40 graders köld. Efter jul var dett ännu lägre köld mellan 40-50 grader. Stora snöfall och storm hela vintren. År 1875 gav ytterligare en vinter upphov till följande notering: "Fram till Persmässdagen var "det ­grannaste veder som kunde vara och ­38-39 grader kalt, dagen efter var dett om måron på vår termumätare frusit qvicksilver, men sprit-termumätare voro 60 grader kallt på flera stellen". <BR>Anna Westerdahl berättar också om ­sjukdomarna som härjade. <BR>- Tuberkulosen, spanska sjukan och ­difteri: I dag är det en annan medicinsk utveckling, tänk nu kan man spränga i kärl. Ja jag beundrar vetenskapen väldigt säger hon förundrat. <BR>Den 12 juni är det Annas 100:e ­födelsedag. Det ska förstås firas, i byns bygdegård enligt uppgift. <BR>När vi ­ställer henne frågan om hur hon ser på framtiden skrattar hon till: <BR>- Ja, man tar en dag i taget. Allt kan ­hända. Ibland när jag ska handla saker kan jag tänka" är det någon idé att köpa" och när jag sätter upp gardiner funderar jag på vem som ska ha dom sen, säger hon realistiskt. <BR>Men hennes livsgnista och nyfikenhet på livet är det inget fel på. Hon ger intresserat fotografen Håkan lite regi när han envetet tar bild efter bild. Anna kollar exempelvis nogsamt att ­bakgrunden är bra. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Talesätt i trakten </STRONG><BR></SPAN>I boken om Böle, återigen, finns ­också ­solskenshistorier och ur barnamun ­komna uttryck som blivit vedertagna och lever ­vidare i bygden. Exempelvis historien om den lille bölebon Klas Holm som föddes 1869. När han var fyra hade han ännu inte visat någon ansats till att börja gå. Men så en dag, närmare femårsåldern, hördes ett glädjetjut från den lille "no bär he a". Alltså, översatt till rikssvenska "nu bär det av". <BR>Och från den dagen var detta ett bevingat ord i byn. <BR>"No bär he a sä?n Holm-klas! <BR>Och när "he bär a" den stora dagen ­Anna, hoppas vi på en strålande fin dag. Och vi ­imponeras över de skatterna dina berättelser innebär för framtida generationer.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Råneå