Arne Forsman är tillbakaflyttad till bygden efter 20 år i Rosvik.
– Men jag har alltid varit häruppe på vintermarknader och vid jakt. Sammanhållningen är fin.
Han har fått i uppdrag av byaåldermannen att intervjua byborna.
– Hittills ser jag en tydlig övervikt till de som vill undersöka möjligheterna till att etablera en gruva. De menar att det här är fråga om Jokkmokks överlevnad som kommun och tätort.
Stopp
Nejsägarna säger stopp på grund av miljön och tvivlet på arbetstillfällen. Men även av rent egoistiska skäl eftersom man flyttat hit på grund av sol, vind och vatten.
Rädslan för ett Vattenfall 2 är mycket påtaglig, anser Arne Forsman. Visst har bygden fått kompensation från Vattenfall.
– Men alldeles för litet. Det finns också irritation över att Bergsstaten, landshövdingen och ansvariga riksdagsmän håller sig undan.
Ilska
Arne Forsman menar att det finns en utbredd ilska mot aktivisterna. "Vad f-n har de här att göra? Komma och tala om för oss vad vi ska göra."
– De alla flesta i Jokkmokk är skitförbannade.
Hur vet du det?
– Alla jag har pratat med i Jokkmokk är arga och skakar på huvudet.
Vet mer
Han är kritisk mot aktivisternas argument.
– Dessa är tendensiösa och överdrivna. När jag pratar med dem vet de "mer" än alla andra hur det ska bli. Bland annat säger de att malmtransporter ska gå var tredje, sjunde och tolfte minut. Enda gruvföretaget sagt är att logistiken inte är klar. Aktivisterna påstår också att EU, kineserna och Världsbanken ligger bakom gruvprojektet. Trovärdigheten skadas.
Lösning
Gruv- och rennäringen borde kunna samsas, tycker han.
– En del samer jobbar ju inom gruvnäringen redan. Samförståndslösning? Jo, jag tycker det. Men nu är stämningen så uppiskad att möjligheterna är sönderslagna. Det här har gått överstyr, bland annat med mannen som skulle bränna ihjäl sig.
Stämningen är hätsk, hävdar Arne Forsman.
– Etik och moral har jag sett litet av. Exempelvis mår de här pojkarna som borrar jättedåligt utan att de har del i detta.