Okänd soldat hedras

?Porjus gamla kyrkogård, kvarter IV, gravplats 191, upplåten 26/5 1944, gravsatt 25/5 1944, en okänd person funnen på fjället Snutjotes?. Noteringarna är gjorda av kyrkogårdsförvaltningen. En annan pusselbit kommer från ryska ambassaden i Sverige. I deras handlingar står det att personen i fråga flydde från koncentrationsläger i norra Norge och upphittades den 1 maj på berget Snugeges. Mer vet ingen om den ryske soldat som fick sin sista vila i Porjus. Men Susanna Nordqvist minns händelsen, då 1944.  ? Det var renskötare som fann honom. Det var bara bålen kvar och en pojke fick bära huvudet i en ryggsäck. Det var väl rovdjur som varit framme. Vi var kanske 20 personer vid begravningen och prästen talade på både engelska och tyska eftersom han inte var riktigt säker på varifrån han kom. Jag var 13 år då. När vi flyttade uppåt med renhjorden mötte vi återigen några som bar en låda med ett lik i. Minnesstund I går stod Susanna Nordqvist återigen vid den ryske soldatens grav i Porjus. Tillsammans med bland andra tre personer från ryska ambassaden i Stockholm och den ryska honorärskonsuln i Luleå, Svetlana Hedström, deltog hon i minnestunden över den okände soldaten. En sten har rests till hans minne ? delvis ett resultat av den inventering av ryska minnesmärken som Svetlana Hedström gjort. När klockarna ljöd över Stora lule älv och hänglaven i de resliga furorna på Porjus gamla kyrkogård vajade för kall vind, läste kyrkoherde Gotthard Nilsson om ryssen ur Död- och begravningsboken: ?... på grund av yttre påverkan av rovdjur omöjligt att identifiera eller fastställa dödsorsak.? Många historier  ? Det, säger Gotthard Nilsson, är en verklighet vi har svårt att föreställa oss idag. Historierna om flyktingar i fjällen är många. Det är historier om outsägligt mänskligt lidande, om vedervärdiga syner för dem som hittade offren och ibland också om kannibalism. Flyktingströmmen över gränsen gick i vågor, men 1944 var det största flyktingåret. Till Kiruna kom det året 671 flyktingar och till Karesuando 1093. Av dem som kom var den stora majoriteten norrmän, men näst största folkgrupp var ryssarna. 287 ryssar flydde över gränsen det året. Kom från ett fångläger  ? Många miljoner människor av vårt folk, både kvinnor, barn och män, miste livet i andra världskriget. Den här soldaten kom från ett fångläger i Norge och hans enda chans att överleva var att ta sig över gränsen till svenskt territorium. Det är mycket rörande för oss att vara här och vi vill tacka er här, som tar hand honom, säger Nikolay Pyatkov från ryska ambassaden. Nikolay Pyatkov menar att det viktigaste inte är att få hylla varje enskild rysk soldat som dött, utan att uppmärksamma alla dem som offrade sina liv för Rysslands sak och, som han säger, kämpade för att stå emot ondskan. Pyatkov vidrör också det faktum att Sverige kanske inte alltid har haft det bästa anseende efter att ha varit undfallande mot Tyskland och därmed undvikit kriget.  ? Sverige hade stor tur som slapp bli indraget i kriget, men jag tror också att en sån här minnesstund är ett sätt för Sverige att kompensera sig. Att visa att man vill göra sitt för att läka gamla sår, säger Nikolay Pyatkov. De ryska flyktingar som kom till norra Sverige fördes såsmåningom längre ner i landet där de fick en möjlighet till försörjning. Många av dem valde dock att återvända till Ryssland.  ? Det är klart att situationen i Sovjet var ganska hård och att det fanns en inställning att ?i röda armén finns inga krigsfångar, det finns bara landsförrädare? och en del hamnade i Gulag. Men det är svårt att egentligen avgöra hur de blev behandlade när de kom tillbaka. Många återvände till fronten, säger Nikolay Pyatkov.

Okänd soldat hedras

Över fjällkölen tog han sig, den okände ryske soldaten. Men längre kom han inte. Han dog på fjället och kvarlevorna transporterades till Porjus. Nu har en gravsten rests till hans minne och i går hölls en minnesstund, där en delegation från ryska ambassaden deltog.