Britta Suorra och Ulla Lehtipalo är två av de anhöriga som hört av sig till Norr Media för att uttrycka sin stora oro över den eventuella stängningen av vård- och omsorgsboendet Pionjären i Porjus. Beslutet har fattats i socialnämnden och anhöriga har fått besked att deras nära kommer att erbjudas likvärdigt boende i Jokkmokk.
Samtidigt kommer personalen även de att erbjudas fortsatt arbete inom omsorgen i Jokkmokk.
Britta Suorra har ett förflutet som anställs av Jokkmokks kommun och arbetade faktiskt även en kort tid på just Pionjären när boendet i Porjus var nyöppnat. Numera bor hon i Tingsryd i Småland men har sin före detta make Pär på Pionjären. Hon har tagit del av alla offentliga handlingar som finns i ärendet och hon tycker det är illa skött.
– Den konsekvensanalys som presenteras känns undermålig, den känns ofärdig. Inget resonemang har tydligen förts med de boende och inte heller har man fått chansen att ta fram egna förslag på sparande. Jag förstår att det är ett dyrt boende och jag kan till och med första att det kanske måste stängas någon gång. Men det ska inte göras på det här sättet. Det får absolut inte gå så här fort. Det måste få ta tid, det är de gamla som ska gå först, konstaterar Britta Suorra som även ser den eventuella avvecklingen av Pionjären i ett större perspektiv.
– Det pratas om utveckling men det kan inte vara en utveckling som man gör på det här sättet. Det byggs upp murar mellan de olika delarna i kommunen, var och en tänker på sitt. Det gör mig både arg och bekymrad. Jag har alltid pratat väl om Jokkmokk tidigare men nu kanske det är så att kommungränsen ska flyttas söder om Porjus, så Porjus blir Gällivares. För kommunen verkar inte tänka på att det kommer att försvinna skattepengar i framtiden när Porjus avvecklas.
Britta Suorra får stöd i sitt resonemang av Ulla Lehtipalo som har sin far på Pionjären.
– Vill man att hela kommunen ska leva måste det visas konkreta beslut som stödjer detta. Det kostar kanske mer men ger en tydlig signal vad som prioriteras. De kan snegla på Boden som valde att behålla alla skolor, säger Ulla Lehtipalo och fortsätter:
– Jag förstår att behovet av säboplatser har minskat. Men om man har för många platser i Jokkmokk är det väl där problemet ska lösas. Det är inte likvärdigt om man som minnessvag flyttas till en plats där man inte längre hittar köket.