För Frida Simonsson förvandlades något som skulle bli en trevlig körtur till ett adrenalinpåslag och en natt utan sömn.
Hon har ett stall utanför Boden och i onsdags skulle hon tillsammans med en till person ut och träna var sin häst. Då passade Gotlandsrusset Heidy på att smita från hagen. Inledningsvis tog Frida Simonsson rymningen med ro.
Hon hämtade mat för att försöka kalla in ponnyn som sprang runt på gårdsplanen. Men det hela eskalerade snabbt när Heidy sprang förbi både henne och hästens ägare.
– När vi går efter henne ser jag hur hon tar riktning mot storvägen, säger Frida Simonsson.
Vägen är ofta tungt trafikerad. Frida Simonsson och hästens ägare hoppade då in i bilen för att försöka se var ponnyn tog vägen. När de kom upp på vägen såg båda att en bil och en traktor hade stannat. Frida Simonsson han tänka en tanke.
– Åh, nej. Tänk om hon är överkörd.
Men Heidy hade andra planer. Hon hoppade ner i ett dike och fortsatte sedan in i skogen.
För Frida Simonsson, hästägaren och de andra som kommit för att hjälpa till var det bara att börja traska.
– Vi kan ju inte vänta och hoppas på att hon kommer hem.
Till slut kom de fram till Ljusån där det syntes färska hovspår på isen. På isen kunde inte de gå så de bestämde sig för att vänta ut hästen en stund och sedan fortsätta leta.
Vid isen slutade spåren, fram till dagen efter.
Dagen därpå hjälpte en hund till i sökandet och på en gång satte den kurs mot isen. Där hade hästen efter en stund gått igenom framför ögonen på personerna som letat dag och natt. Historien slutar dock inte där.
– Hon tog sig upp själv, och stack sedan mot där isen är som svagast.
En person som var med lyckades dock kalla till sig ponnyn och på torsdagskvällen stod den i Frida Simonssons stall igen, efter över ett dygn på rymmen. Även om historien slutade gott den här gången har det fått Frida Simonsson att tänka.
– De betyder så fruktansvärt mycket, de här djuren. Det har jag verkligen fått inse.