– Jag har varit heltidspolitiker sedan 1994 och det har blivit sämre, folk uttrycker sig helt annorlunda nu. Av självbevarelsedrift läser jag till exempel inte tidningarnas kommentarsfält på grund av tonläget där.
Det har förekommit en viss press från det socialdemokratiska partiets sida gällande politikernas närvaro på Facebook. Själv har Kristina Zakrisson valt att inte vara på Facebook.
Är det en nackdel som politiker att inte har en närvaro i sociala medier?
– Ja, det försämrar kommunikationsmöjligheterna. Jag känner mig begränsad utan Facebook, men jag har två yngre kollegor som får ta hand om den biten. Ibland visar de mig kommentarstrådarna, men jag brukar be dem att inte skicka mig skärmdumpar med dynga.
Kristina Zakrisson har aldrig utsatts för något fysiskt hot. Men hon fick ett anonymt hotbrev på den tiden hon satt i riksdagen.
– Fast dagen efter kom det ett nytt brev där det framgick att det var ett skämt.
I våras gjorde hon en polisanmälan efter att en person gått ut med en efterlysning på Facebook: ”Har någon sett denna förvirrade kärring. Skulle hon dyka upp i din närhet så slå ett slagträ i huvudet på henne …”.
– Jag är rädd för att när nog många uttrycker sig på det här sättet, så kanske någon till slut gör verklighet av hoten. Polisanmälningen var ett sätt att uppmärksamma de här tendenserna.
Upplever du någon skillnad på att prata med folk direkt och kommunicera i sociala medier?
– Ja, det går inte att jämföra sociala medier och verkligheten – det går fortfarande att föra ett bra resonemang med folk när man träffar dem.