Webb-TV: Helmer håller låda

Kakaduor kan vara alldeles förtjusande, men samtidigt helt förskräckliga och oberäkneliga, fåglar. För kakaduaägaren Peter Nyström, 38 år, kanslist på Piteå Summer Games i Piteå, är det de goda sidorna som dominerar. - Mina kompisar undrar ibland hur jag står ut när de börjar skrika. Det är också de som avgör om jag kan bli tillsammans med en tjej. Så visst har det hänt att man funderat på att sätta in en annons på Blocket, men glädjen överstiger det jobbiga, säger han. Som barn hade han en stor hund, som han sörjde oändligt då den dog. - Jag skulle aldrig mer ha en hund, bestämde jag mig för, men började till sist fundera igen. Till sist kom jag fram till att det kanske skulle vara bättre med en fågel, eftersom man inte behöver gå ut med den i regn och rusk. Rejäla nyp
Sagt och gjort. Genom en kakaduaägande kollega fick han tips om en uppfödare i Kisa. - De ställde krav på att jag skulle komma dit personligen och att fågeln skulle godkänna mig som köpare, vilket han som tur var gjorde. Han lade näbben mot min näsrot och jag kände att det var kärlek. Fågeln var i dag nio år gamla Helmer. Under vår pratstund i Peters kök sitter han ömsom på en köksstol, ömsom på Peters axel. Emellanåt gör han vissa ansatser för att bekanta sig med besökarna. - Det är ingen fara, han biter bara de han känner ordentligt: jag själv, min kompis och farsan, säger Peter lugnande då Helmer fäller ut sin stora vita tofs, något kakaduor gör för att visa större känslor såsom upphetsning, glädje, nyfikenhet eller aggression. - Fast då han blir aggressiv är det mer ståpäls. Att bli biten av en kakadua gör vansinnigt ont, konstaterar han. - Jag har ingen känsel i den yttre delen av pekfingret på ena handen. Där har de förmodligen klippt av någon nerv. Helmer har också bitit farsan i näsan då han inte fick tillräckligt med uppmärksamhet. Näbben gick rakt igenom och piercade näsan. Härmade en vattenkran
I familjen finns också Helmers brorsa Prippe, som är ett år yngre, och femåriga dvärgaran Tekla. - Fast det är Helmer som är den pratglada. Det första man hör på morgonen är "är du glad i dag", säger Peter Nyström. - När jag nyss hade köpt honom 2001 härmade han en droppande vattenkran och gnyende hundvalpar. Familjen jag köpte honom från hade nämligen en kennel. Efter två veckor började han prata. Det första ordet var "hej". Första sommaren lärde han sig 15-20 ord, men han vägrade konsekvent att lära sig säga "rugguggla". Han tyckte nog det var för negativt ... I dag har han 80-90 ord och 40-50 uttryck i sin vokabulär. Dit hör bland annat "duktig Helmer", "nu ska vi duscha", "påtår", "Helmer trött" och "godnatt". - Fast det höll på bli väldigt pinsamt då han varit hos mina föräldrar och sett Bingolotto. När vi kom hem hade han lärt sig säga "bingo". Som tur är har jag inte hört det så många gånger efter det. När besökare kommer hälsar han alltid med "hej grabben", oavsett om det är en kille eller tjej. - Han brukar också säga "hej då" när han tycker att någon har stannat för länge ... Polisen blev paff
Finns det några dråpliga historier? - Oj, det finns många. Vid ett tillfälle blev jag stoppad av en polis då jag var på väg till stugan. Helmer satt i fågelburen, bakom tonade rutor i baksätet. Efter en stund bad en av poliserna att få se körkortet, trots att han redan hade fått det en stund tidigare, vilket jag påpekade. Då klämmer Helmer ur sig "du kan dra åt helvete". "Ursäkta, vad sa du?", undrade polisen och när jag svarade att det var min papegoja blev han ännu mer störd eftersom han inte trodde på det förrän hans kollega till sist upptäckte fågelburen. - Då blev han så paff att han glömde ge mig böter för att jag hade fel på min registreringsskylt, säger Peter Nyström och skrattar. En annan gång fick han en kvinna anställd på Postkontoret att muttrande öppna en postlåda för att han glömt frankera ett brev. Det kommenterades av Helmer med den lite nedsättande kommentaren "men vad duktig". - Jag tänkte att nu åker jag ut, men hon smälte. Fotlänk och löplina
Under sommartid har han ofta Helmer med sig då han promenerar på stan. - Han sitter lös på min axel och far aldrig någonstans då han är ensam. Om Prippe är med har jag däremot fotlänk och löplina på dem båda, eftersom Prippe är lite mer rädd av sig och de lätt skrämmer upp varandra. Att ha med sig på kakaduorna på stan är populärt. - Ja, det flockas snabbt folk runt om oss och vill veta om de pratar och just då det är mycket folk brukar Helmer prata ovanligt mycket, säger Peter Nyström. En fördel med båda kakaduorna är att de är rumsrena, något uppfödaren lärt dem. - Hemma gör det det bara i sitt fågelrum, vid köksstolen, med en tidning under, eller från deras träd i vardagsrummet. Utomhus gör de det bara då jag säger till. Jag har två olika ord. Prippe kackar och Helmer pluttar. Man ser då det är dags och då ger man dem sin tillåtelse. Det är mycket praktiskt. Eget rum i hemmet
Fåglarna får vara lösa i huset tre timmar om dagen och då gäller det att ha uppmärksamhet över dem. - Till 90 procent av tiden sitter någon av dem på mig, men om man någon stund glömmer bort dem har de snart förstört möbler och golvlister. De springer gärna omkring på golvet, hellre än att flyga omkring, säger Peter Nyström. För både sin egen och fåglarnas bekvämlighet har han sett till att de fått ett eget fågelrum i villan, där det bland annat finns en jättebur för Helmer och Prippe. På så sätt kan han se på TV och umgås med vänner i lugn och ro, även om det finns kvällar då de "tokskriker" och inte vill gå och lägga sig. - Det kan vara riktigt jobbigt och då måste man muta dem. Om jag skriker åt Helmer svarar han bara "jäkla fågel". Det är klockrent min mammas ord. Till sist somnar de och då jag vaknar på natten och passerar rummet kan man ibland få höra Helmer viska "hej, vad gör du?". Då viskar jag tillbaks "god natt, gå och lägg dig". Peter Nyström råder de som eventuellt tänkt skaffa sig en kakadua att tänka igenom beslutet väl. - Det är inte ens säkert att det pratar, om det är det man är ute efter. Dessutom är det svårt att omplacera en fågel eftersom de ofta kan bli deprimerade då de skiljs från sin ägare. Man bör också tänka på att de lever uppåt 70 år. Båda mina kakaduor kommer att överleva mig.