Tre bröder spelar boll mot ladugårdsväggen i föräldrahemmet i Skomanstjälen.
Minnet får Tommy Öberg att le mjukt.
– I ladugården var det en öppning där man skottade in höet. Om man fick en riktig fullträff på gluggen så ramla han in, själva dörren alltså. Det var inga gångjärn på den. Vi sköt och sköt på denna vägg, till slut lossnade brädorna från fasaden. Det var ett fönster inåt ladugården men det klarade sig jämt. Nog var det nära en del gånger, säger han.
Relationen till två år äldre Tord Öberg var varm.
– Vi hade en tät kontakt, alltid. Han var otroligt lättsam och hjälpsam. Så fort det var någonting så kom han. Och det var mycket jakt, älg framför allt. Jaktmarken har vi kvar uppe i Skomanstjälen. Det är hemstället där vi har slakteri och allt.
– Tord fick ju skjuta första björnen också, det är väl sex år sedan. Då var det livat för det var inte vanligt att någon sköt björn.
Tommy Öberg sitter vid köksbordet hemma i Böle, det är fredag förmiddag. Dagen före, torsdag den 16 januari, skulle hans bror ha fyllt 65 år.
– Tord hade planerat mycket som han skulle göra när han gick i pension, med barnbarnen.
"Pojken ringde"
Tommy Öberg glömmer aldrig den 17 oktober förra året.
Han arbetade på ett bygge i Skellefteå när telefonen ringde.
– Det var pojken min som frågade om vi hade hört om olyckan på SSAB i Luleå. De trodde att min bror var med. Vi åkte direkt hemåt och på vägen fick jag telefon igen. De hade hittat dem och de var döda. Det var som så overkligt.
– Vi var tre bröder, nu är vi två.
Annan metod
Tord Öberg och arbetskamraten Torgny Bergdahl, anställda i Infjärdens värme AB, skulle skära ut en lucka i en cistern med tjärmassa. Luckan skulle därefter tas bort maskinellt men släppte medan de befann sin innanför invallningen som byggts runt cisternen.
Arbetarna drunknade i trögflytande tjära.
– Man tänker ju på tekniken som finns numera ... Det här är något de gör med jämna mellanrum, med luckan som ska kapas upp i cisternen. Går det inte att lösa med hydraulik? Att man gör en lucka där du trycker på en knapp med säkerhetslås och kör upp den med en hydraltub. Det kan väl inte bli dyrare än att stå där och kapa upp den. För det är ju ett skitjobb hur som helst, säger Tommy Öberg.
Väntar på svar
Han vill veta hur det kunde gå så snett den här dagen.
– SSAB:s och IVAB:s utredning är klar. Men man får inte veta något. Och när Arbetsmiljöverket gjort sitt och man vet om det blir något åtal ... Det har vi inte direkt hört någonting om. Man skulle ju tro att det blir något, men det är inget man vet. Jag förstår inte varför det tar sådan tid, säger han.
Är du förbannad på företagen?
– Nej, inte det inte. Det är mer att man har vissa funderingar: varför, varför? Jag vill gärna veta det.
Hur tänker du om framtiden?
– Ja, man måste ju gå vidare. Det är bara så. Men det är dagligen man tänker på det. Alltid kommer det några tankar, än så länge i alla fall. Vissa stunder tänker man mer, som i går när han skulle ha fyllt år. Dagar då man brukade fara dit.