"I hope banjoand yelling 'hey!' are still cool, because that's half of our new record.", twittrade Carl Newman, sångare i den kanadensiska indiegruppen New Pornographers, nyligen. Tonen var skämtsam, men frågan är relevant. Och svaret är förmodligen nej.
Nu har Piteåkvartetten The Chickpeas band lyckligtvis inte inkluderad banjon i sitt instrumentartilleri, även om EP:n Home ibland är farligt nära att falla in i den överexponerade folkvåg som Newman anspelar på.
Istället för stränginstrumentet i fråga har de dock valt att använda sig av munspelet som americana-markör – ett minst sagt lyckat drag- på den nya skivan. Ida Nilsson förmedlar precis lika mycket känsla genom sitt munspel som hon gör genom sin röst, och det är hennes prestation på spåret Backyard love som utgör EP:ns starkaste stund.
I övrigt växlar materialet mellan käcka barn dance-nummer (On hold, Life goes on) och harmoniska balader (I will come home, Happy sad song). Som brukligt i genren är strukturerna rätt förutsägbara, men Chickpeas mångsidiga uttryck (samtliga medlemmar får ta plats som frontperson) och generellt sympatiska framtoning räddar dem från att påminna alltför mycket om tröttsamma spela-banjo-och-ropa-"hey!"-band som Mumford and sons.