Tjugo års arbete med fadderbarn

Ellen Larsson i Piteå gjorde sin första resa till Sri Lanka 1973.-Det var en helt vanlig charterresa med min man Sture, berättar hon när hon tar emot hemma på Snickargatan i Piteå.Hon bjuder på äkta Ceylonte medan hon berättar hur insikten om det "elände" som många barn levde i tre år senare ledde till att att de adopterade dottern Ann, som i dag är 30 år, och lite senare även Maria, i dag 27 år.-Vi har även en biologisk son, Erik, som är 26 år, berättar Ellen Larsson.Med åren har det blivit fler och fler resor till Sri Lanka, dels för att värmen gör gott för hennes reumatism, dels för att hon kommit att älska landet och dess invånare.Hon och hennes man skaffade sitt första fadderbarn där 1977, Anoja.-Hennes familj bodde i en hydda med jordgolv, men hon har klarat sig bra och i helgen gifte hon sig i Paris. Vi skickar inte några pengar till henne i dag. Mitt motto är att bara hjälpa så länge de inte klarar att stå på egna ben, säger hon.Resorna dit gjorde att hon fick kontakt med bland annat nunnor och en lärare som arbetade med fadderbarn. Själv såg hon snart till att förmedla fadderfamiljer hemma i Sverige.-Det var släkt och familj, kollegorna på Apoteket, där jag jobbade som farmaceut fram till min sjukpension, och syjuntan, berättar hon.Framgångspris
Med tiden har det också blivit utomstående familjer, bosatta över hela Norrbotten, men även söderut.-I dag är det 27 fadderbarn, som jag förmedlar hjälp till. Dessutom får jag pengar från Lions och Röda Korset i Piteå för att kunna stötta fyra barnhem och ett femte barnhem, för döva barn, är på gång, berättar Ellen Larsson, som tidigare i år belönades med Piteå-Tidningens framgångspris för sina insatser.Hon berättar att allt arbete sker privat och att hon och hennes man satsar betydande pengar själva för resor dit och administration.-Alla pengar som fadderfamiljerna ger går direkt till barnen. Jag förmedlar pengarna till ett konto hos min kontaktfamilj, som i sin tur portionerar ut dem en gång i månaden till familjerna. En gång om året åker jag dit för att oanmäld träffa familjerna, berättar hon.Just nu undersöker Ellen Larsson möjligheten att göra om det privata engagemanget till en förening.-De flesta fadderfamiljerna har varit nöjda och inte velat starta en förening. För egen del känner jag att jag behöver få lite trygghet och avlastning för framtiden, säger hon.