Tulani Bergström är född och uppvuxen på Sri Lanka. Hon åkte ner på skärtorsdagen för att hälsa på sina syskon. Ett besök hon brukar göra då och då.
Denna gång blev besöket mer dramatiskt och hemskare än brukligt. Semestern kom att handla om mänskligt lidande och ond bråd död då åtta explosioner inträffade på påskdagen. Det blodiga bombdådet har tagit hundratals liv, i nuläget runt 350.
Tulani Bergström var ute på gården som ligger strax utanför huvudstaden Colombo där terrordåden skedde.
– Det var på förmiddagen då jag hörde en kraftig smäll, berättar hon i telefon.
Hon visste inte vad det var men skyndade inomhus då hon blev rädd.
– När vi slog på nyheterna förstod vi.
Tulani är gift med konstnären Matsåke Bergström, Norrfjärden och att vara flera hundra mil ifrån sin fru och veta att hon befinner sig i terrorns näste oroar.
– Jo men samtidigt kan jag inget göra. Tulani ringde mig på annandag påsk, hon hade försökt på söndagen men det gick inte. Då fick jag höra att hon var oskadd och att ingen som står henne nära skadats eller dött.
När PT när hennes bror på telefon och på det sättet kan prata med Tulani mår hon inte så bra.
– Vi har låst grinden och stängt in oss i huset. Vi är mycket rädda för vad som ska hända.
Rykten går och oro sprids.
– Vi har hört att något ska hända. Det kom en främmande man i morse och varnade oss och i går kom det två andra. Polisen är kontaktade och alla grannar är oroliga.
Det råder utegångsförbud mellan klockan 22 fram till 04. Affärer och det mesta är stängt och regeringen uppmanar människor att hålla sig inomhus.
– Det finns inte mycket mat att köpa eftersom ingen levererar mat till affärerna i Colombo. Vi har så vi klarar oss några dagar till, säger hon på lite knagglig svenska.
På dagarna får man gå ut men Tulani stannar kring huset.
– Jag är hemma, det är för farligt att gå ut, det kan vara bomber överallt.
Teven står på hela tiden och hon och syskonen tittar för att hålla sig uppdaterade.
Hemma i Norrfjärden sitter maken, konstnären Matsåke Bergström. Han är inte orolig längre sedan han fått veta att frun mår bra.
– Har man överlevt ett tioårigt inbördeskrig ska nog detta gå. Många har ringt till mig och mejlat, oroliga för hennes skull. Men jag är inte den som föreställer mig hemskheter som jag ändå inte kan göra något åt. På söndagen när det hänt gick det inte att ringa, men på annandag påsk kom hon fram.
Han tycker det är synd att semestern för frun blev som den blev.
– Det går ju inte att åka och titta på någonting utan de håller sig ju hemma. Innan hon åkte skickade hon en stor låda med förnödenheter till sin bror, men det paketet kan de inte hämta ut nu.
I mitten på maj är hemresan för Tulani bokad. Än är det oklart hur det blir med den.