Som medicinskt ansvarig läkare för intensivvårdspatienterna på corona-IVA och arbetande "mitt i lidandet" ser Ulf Karlsson omgivningen på ett helt annat sätt än gemene man. Och det gör honom förtvivlad.
– Jag har ju gått hem genom stan flera gånger på sistone och jag är chockad över hur folk beter sig, säger han och förklarar att stora folksamlingar och "rullatormänniskor" tätt tillsammans på en parkbänk är fullständigt vansinnigt.
– Det här är en ju en jätteallvarlig sjukdom, jag har sett människor i alla åldrar och utan andra riskfaktorer bli så svårt sjuka att de svävat mellan liv och död och jag vill verkligen vädja till alla att ta eget ansvar för att minska smittspridningen, säger Ulf Karlsson.
Med tiden har människor börjat slappna av, verkar tänka att det värsta är över – och då ökar inte bara antalet smittade av Covid-19 utan också de som insjuknar och de som blir så svårt sjuka att de behöver intensivvårdas i respirator.
– Jag har varit med från dag ett, då vi tog emot vår första patient här på corona-IVA den 20 mars, sett alla som kämpat för sina liv – som mest 14 intensivvårdspatienter – och med glädje sett en efter en tillfriskna och kunna skrivas ut, säger han.
– För inte så länge sen var det bara två patienter inlagda här, men nu ökar det igen. Vi har sju patienter som vårdas i respirator nu, vi har fått en ny varje dag de senaste dagarna, och då är det bara de svårast sjuka vi ser och jag får rapporter från alla sjukhus i länet där de ser samma trend, antalet sjuka ökar överallt.
Läkaren kan inte annat än att vädja, verkligen vädja till allmänheten och försöka inskärpa hur allvarligt det här verkligen är.
– Nu stundar midsommar och semester och tänk er verkligen för, stanna hemma i möjligaste mån, undvik alla folksamlingar och stora festligheter, håll avstånd och undvik smittspridning genom att tvätta händerna ofta och noga och komplettera med handsprit.
Även annan vårdpersonal har vittnat om sitt både fysiskt tunga och mentalt påfrestande arbete, ibland i tolvtimmarsskift dag efter dag då de bara vill gråta åt alltihop och samtidigt på sociala medier kan se hur andra trängts på uteserveringar och privata fester.
En anonym sjuksköterska skriver att hon alltid älskat sitt jobb och känt att hon verkligen gör skillnad, "men nu orkar jag snart inte mer, ni spottar på oss som sliter i vården".