– Ja, så är det. Det har förekommit att det tagits in alkohol och det har säkert bytts preparat. Vi har fått rapporter om att det läggs saker i buskar som någon går ut och hämtar. Men det är inget fängelse, man har frigång och kan gå ut. Vi har inte lagen på vår sida att visitera patienter, säger Yvonne Ranebratt Olovsson, verksamhetschef Piteå psykiatri.
– Det handlar om en liten grupp av alla patienter, den här klicken vi har svårt att hjälpa.
Om en besökare tar in droger på avdelning 25, nekas denne att komma in nästa gång.
En svårare balansgång är kraven på patienten.
– Vi skulle tydligare kunna säga: ”följer du inte behandlingsupplägget kan du inte vara här”. Där är vi lite för tillåtande, men vi är rädda att något ska hända när de kommer ut, säger Ranebratt Olovsson.
Hon bekräftar att patienter pratar till sig läkemedel.
– Vi tycker ibland att patienter har kunnat tjata till sig benzo i för stor utsträckning. Det kan vara ett problem att stå emot när de säger att de är jätteångestfyllda, knappt klarar livhanken. Där tror jag att vi ska bli bättre på att stötta varandra.
Men det är ju en medicinsk bedömning. Den ska väl inte påverkas av att en patient tjatar.
– Nej. Men man kanske målar upp en bild av att man är jätteångestfylld. Där förstår jag att det som läkare kan vara svårt att stå emot.
Ett grundproblem är att det bara finns en avdelning. De som avgiftas från tablettmissbruk vårdas ihop med dem som behandlas med samma läkemedel.
Och patienter i behov av lugn vårdas ihop med utåtagerande personer.
– Jag önskar att vi hade resurser för två avdelningar, så att man kan skilja patienter åt. Vi har varken lokaler eller personer för det, säger Ranebratt Olovsson.
Trycket på den enda avdelningen är hårt. Men enligt Yvonne Ranebratt Olovsson bereds plats åt alla som bedöms ha behov.
– Är det fullt ordnar vi det genom att överbelägga, vi har varit uppe i 28 patienter på 20 platser. Eller skickar patienten till Gällivare eller Sunderbyn. Ibland är det också så att patienten vill läggas in, men läkarens bedömning är en annan. Och de behöver inte alltid vara suicidala när de är hos oss, men hända något som gör att det förändras dagen efter, säger hon.