Det är naturskönt i sommarparadiset i Trollbäcken, även om pappersbruket i Munksund ligger på andra sidan om Piteälven. Mitt på tomten står en liten vägskylt med texten "Allt kommer att gå bra".
Du har bytt ut din profilbild på Facebook till den där skylten. Varför?
– Jag fick den av min familj när jag fyllde år. De tycker att Mikael Richters konstverk passar in på mig. I dessa Coronatider är det väl en skylt som har ett budskap som verkligen behöver spridas.
Hur menar du?
– Även om det händer rätt bökiga saker kan man alltid hitta något positivt. Jag tycker att i livsuppdraget ingår att hela tiden försöka se runt hörnet för att få syn på en ljusning. Man kan tolka skylten på olika sätt. Man kan tro att den visar att det är skitdåligt just nu, men så tolkar inte jag den. Jag menar att det är bra och det kommer att gå bra.
Är du en obotlig optimist?
– Kanske, i så fall vill jag inte bli botad. Jag tror att jag har ett lite annat sätt att se på saker. Folk gör så lite för att vrida till saker. Nog kan jag också vara en sur jävel, men vi har bara 40 vuxna år på oss. Vi måste bli duktigare på att ta vara på nyanserna i livet och se möjligheter.
Hur hamnade du i PR-branschen?
– Under min tid i Sveriges geologiska aktiebolag (SGAB) mötte jag Thomas Wallin och Torbjörn Colfach som presenterade en djärv projektorganisation för att arrangera VM-seglingar i Luleå. Jag är ingen ekonom, men tog idén till mitt jobb. Jag har alltid haft en ruggig förmåga att hamna i konstiga projekt. Att få vara med om seglings-VM var fåfängt roligt.
Blev det din första inblick i en ny yrkesroll?
– Jag hade bara en mindre roll, men i samma veva startade jag eget. 1986 kom vi på att det var helt tokigt att det inte fanns någon häruppe som kunde fixa ett event. Tillsammans med Göran Wallin grillade jag lax i skärgården och tog med folk till fjällvärlden. Vi fungerade ungefär som en event/marknadsbyrå. Man skulle förstås ha trampat ned pedalen i botten, men jag måste hela tiden göra nya saker och vinna nya marker.
Är du en person som hamnat rätt i tillvaron?
– Det får kanske andra bedöma, men för mig känns det rätt. Efter att ha blivit uppsagd när den statliga myndigheten skulle avvecklas på 90-talet tog Piteås kommunalråd Anders Sundström kontakt. Jag blev en av Sveriges första kommunala marknadschefer.
Berätta om projekt harpalten.
– Vi fick idén ett år före millennieskiftet. Jag och Ola Rönnqvist hade läst en artikel om New York Dark Night, där det nio månader efter ett omfattande strömavbrott föddes otroligt många barn. Vi fick kommunen att utlova 50.000 kronor till 2000-talets förstfödda. Vi frågade det kommunala elbolaget om det gick att genomföra ett likadant strömavbrott, men fick nej. Sveriges kommuner och landsting hävdade att skattemedel inte fick användas på det här sättet, men då klev Procter & Gamble, du vet Pampersblöjor, in och lovade att stå för summan. Vi kallade projektet Harpalten som fick en fantastisk spridning - även utomlands. Folk log, men en del blev förbannade.
Vad har varit din bästa idé i livet?
– Det var att jag gifte mig med Eva. Vi lever ett j-kla bra liv.
Var kommer släktnamnet Riklund från?
– Pappa kom från Långsele. Det är ett ovanligt namn, men inte taget. Min pappa var verksam i bilbranschen. Han var också en chansare som hamnade häruppe. Det är antagligen ett vallonnamn som med tiden har försvenskats.
Vad är du mest stolt över?
– Jag är stolt över mina barn och kanske också min udda professionella karriär. I efterhand kan man konstatera att vi var tidigt ute på många områden och att det har ändå gått bra. En revisor påpekade att jag hade glömt en viktig sak: "Du har glömt att bli rik!" Men det har aldrig varit min drivkraft. Det har hela tiden handlat om idéskapandet.
På din meritlista kan du skriva generalagent för Samsung. Hur gick det till?
– Vi lyckades få uppdraget i ABEM som var ett dotterbolag till SGAB. De byggde malmletningsinstrument i korta serier och behövde hitta alternativ produktion. Jag och Tomas Enmark skickade ut en presentation i anslutning till en datormässa i Hannover. Vi fick flera svar, bland annat från en koreanskt företag som gjorde rätt skrapiga stereoanläggningar. Vi kollade upp Samsung som visade sig ha en större ekonomi än hela Skandinavien. Klart att vi var nervösa inför mötet i Hannover, men vi gjorde vår grej och fick agenturen för Samsungs datorprodukter. Det höll i ett par år innan asiaterna hämtade hem affären.
Var det du som fick McDonalds att servera palt i Piteå?
– Jag hjälpte till med etableringen och invigningen av McDonalds och såg till det serverades uppstekt palt. Det passade väl aldrig riktigt in i deras koncept. Jag vet inte hur länge det fanns på meny, men Svenska Mad uppmärksammade det och lanserade begreppet McPalt.
Du uppfattas som en riktig lokalpatriot, men vad är det sämsta med Piteå?
– Nu gäller det att väga sina ord. Jag är väl inte mer lokalpatriot än någon annan, men jag hatar suboptimering. Det sämsta med Piteå är att man har blivit för lam. För en liten stad handlar det om att chansa och våga ta position. Kommunen måste agera ungefär som en lillebror som fajtas lite hårdare. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka det.
Är du på väg att avrunda ditt yrkesliv?
– Jag försöker trappa ned. I dag arbetar jag bara åt två kunder. Nu handlar det - förutom en del event - om vindkraftsparken i Markbygden. Med mina 18 år är jag den som arbetat längst i projektet med undantag för den tyske ägaren.
Vad var din första tanke om de storslagna planerna?
– Jag tänkte att "de måste vara såna där guldhittare i en bransch där allt som glimmar tas för guld, även om det ofta kan handla om svavelkis." Men vi träffades flera gånger och tycke uppstod. Det slutade med att jag fick världens bästa uppdrag att sköta alla mediakontakter. Det är det roligaste och samtidigt det svåraste jobb som jag någonsin gjort. Och ärligt talat vet jag inte hur jag ska mig ur det här projektet.
Håll ut, 2026 ska alla vindsnurror vara på plats.
– Vi får se om jag fortfarande är kvar då. Det är svårt att sluta när man får jobba med roliga saker. Det här projektet har miljoners kontaktytor med förgreningar över hela världen. Tids nog ska jag njuta av livet, men för mig går det utmärkt både njuta och fortsätta att jobba. Jag har inga problem att sitta på en brygga och jobba i sommar.