Sjukgymnastik lindrar psykisk ohälsa

Roland Fransson är en av tre sjukgymnaster inom Piteås vuxenpsykiatri.De övriga jobbar vid enhet A och B på sjukhuset, medan han själv finns på Öjebyns vårdcentral på det som tidigare kallades enhet C, men i somras döptes om till affektiva mottagningen.- I hela landet fanns det för några år sedan 230 sjukgymnaster bland totalt 20.000 anställda inom psykiatrin. Det motsvarar en procent. Hur det ser ut i dag vet jag inte, men antalet har i varje fall inte ökat. Dessutom brukar man räkna med att ungefär hälften av alla patienter som besöker en vårdcentral lider av någon form av psykisk ohälsa och de sjukgymnaster som arbetar där har också minskat. Exempelvis inom landstinget i Norrbotten, där framför allt Luleå och Boden drabbats.Inte tid att prata
Han fortsätter:- Eftersom det råder brist på sjukgymnaster leder det ofta till att läkarna skriver ut läkemedel istället. Ofta tas inte ens frågan om den psykiska hälsan upp eftersom det inte finns tid att prata om det.Roland Fransson beskriver hur sjukgymnaster inom psykiatrin arbetar med helhetsperspektivet och inkluderar både kropp och själ.- Tidigare berörde man inte kroppen inom psykiatrin, men nu har man annan kunskap som visar på att om man har ont i själen får man också ont i kroppen - och tvärtom. Det är belagt i många studier och dessutom har Folkhälsoinstitutet lagt till psykisk ohälsa som grund för att skriva ut fysisk aktivitet på recept.Han konstaterar att sjukgymnastik till en början betraktades som sysselsättningsterapi, medan man i dag ser det som en behandlingsform.Tre månaders kö
Enligt Roland Fransson borde alla som lider av psykisk ohälsa få träffa en sjukgymnast.- Tyvärr räcker inte resurserna till det. Själv har jag bara möjlighet att ha 20 patienter samtidigt och det är tre månaders väntetid för att få komma hit.Han berättar att han sällan tar fysiskt på sina patienter utan mer inriktar sig på att förbättra deras kroppskännedom.- Mitt uppdrag är att göra kroppen mer hanterlig och vända depressionsspiralen. Det sker bland annat genom att stötta patienterna i livsstilsfrågor. Inte bara säga till dem att de ska röra på sig utan också varför och hur de ska göra. Jag försöker på olika sätt locka fram energin från dem i stället för att fokusera på det sjuka. Merparten av de patienter jag behandlar blir också bättre.