Rankdonskörning är det ultimata för att köra rissla eller lättare släde och dessutom kulturellt viktigt att bevara som körsätt, tycker kusken som vill slå ett slag för traditionen.
Christer Kuttainen är en hästmänniska sen dryga tre decennier. Och att bevara den östliga seltraditionen med så kallat rankdon ligger honom varmt om hjärtat.
Hästvurm
- Jag är uppvuxen i Haapakylä i Tornedalen och min pappa hade hästar, berättar Christer som hittade sin hästintresserade fru Kristina Alderheim på Gotland. Makarnas 14-åriga dotter har ärvt föräldrarnas vurm så hela familjen är aktiv inom hästhållning i hemorten Böle utanför Piteå.
- Det här är ju livet, säger Kristina med eftertryck när hon hjälper maken att sela på den ena av gårdens två nordsvenska brukshästar, sexåriga Drömma. Jämfört med vanlig selning är det lite omständligare och flera moment med rankdon, och det tar sin tid att lära in tekniken.
- Jag har pratat med hästmänniskor som berättat för mig och praktiskt visat hur selningen ska göras. Jag har också sökt information på internet, berättar Christer som hittat det mesta av kunskapen på den finska sidan. De senaste två-tre åren har han samlat delar till rankdonet och lärt sig mer om den gamla körtekniken.
Österifrån
- Rankdonsselning kommer från öst, Ryssland, Estland, Finland. Här i Sverige är det mest häruppe som det använts, i Tornedalen och ned mot kusten, fram till 1940-talet ungefär, berättar Christer.
Det mesta av sin egen utrustning har han letat fram i hemgårdens gömmor, annat har han köpt nytillverkat eller begagnat.
Tio som kan köra
- Runt tiotalet är vi som kan köra med rankdon i dag i Sverige, enligt mina efterforskningar. Häruppe i Norrbotten är vi 6-7 stycken, de flesta i Kalixtrakten. Vi har funderingar på att träffas någon gång per år för att hålla kulturhistorien levande och kanske ordna kurser för intresserade, säger Christer.
Vad är då så speciellt med rankdonskörning jämfört med den sedvanliga selningstypen med loksele? Jo, rankdonsselningen är, enkelt uttryckt, uppbyggd så att skaklarna hamnar en bit ut från hästens kropp. Hela konstruktionen med en rankbåge fungerar som en slags gyrohängning som gör att hästen rör sig friare, och att färden för kusk och passagerare blir rakare och mindre ryckig, även då hästen travar.
All slags körning
- Här i Sverige har rankdon använts mest när man kör passagerare med rissla, till exempel till julottan eller till kvarnen för att hämta mjöl, eller för kortare körningar. I Finland är det vanligare att man även använder denna selning vid skogsbruksarbete, ja alla typer av arbetskörning med häst, berättar Christer och bjuder Kuriren på en fin tripp i en vacker kyrkrissla, tillverkad i Skellefteåtrakten någon gång vid förra sekelskiftet. En traditionsbärare även den.