Jan-Erik Similä, klädd i vit skjorta, kämpade mot tårarna under torsdagens rättegång. Han svalde gråten för att få fram orden.
– Jag var som en pappa åt henne, började han.
Snyftande berättade han om styvdottern Vatchareeya Bangsuan.
– Vi hade en bra relation. Vi umgicks mycket med varandra.
Svimmade
Styvpappan förklarade vidare hans och mammans förtvivlan när dottern försvann. När det fruktade beskedet kom att kvarlevorna efter Vatchareeya Bangsuan hittats brast allt.
– Det var kaostillstånd. Vi åt inget, drack inget och mådde allmänt dåligt. Jag började spy och gråta och svimmade, sa han.
"Varför? Varför?"
Nu är det viktigaste för honom att hitta hennes händer som fortfarande är borta.
– Så länge händerna saknas får jag ingen ro. Då är det inget avslut för mig.
Han tittade på 22-åringen.
– Varför? Varför? Vad har hon gjort för ont?