Rulltårta och plantering vid 60-årsjubileum

Trädgårdskonsulent Elisabeth Öberg, en av fyra anställda på trädgårdsodlingen vid Öjebyns försöksstation, guidade besökarna på fältet då Hushållningssällskapet i Norrbotten firade sitt 60-årsjubileum på onsdagen.
Hon berättade om de olika bärsorterna i landen, inhämtade från olika håll i bland annat Barentsregionen, och förklarade sin skepsis mot det två meter höga nätstaket som man spänt runt en jordgubbsodling för att om möjligt hålla stinkfly och trips borta.
- Det sägs att de inte flyger över två meter, men det har inte fastnat en enda av insekterna i nätet, säger hon och vandrar vidare mot odlingarna med Blåtry, som ses som ett framtida alternativ till blåbär.

Blickat framåt
Innan dess har landshövding Per-Ola Eriksson, tillika Hushållningssällskapets ordförande, hållit ett högtidstal där han både nämnt de nedläggningshot som i många år legat över anläggningen men också blickat framåt mot ytterligare många års försöksodlingar i norrländskt klimat.
Försöksstationen grundades av staten 1946. Den drevs då av Kungliga lantbrukshögskolan, som senare blev SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
Fortfarande är det SLU som äger anläggningen, men sedan i år arrenderas den ut på ett femårskonktrakt till Hushållningssällskapet.
- Fast vi har bara pengar att driva försöksodlingen till nästa sommar, säger dess VD Jan-Olov Puranen, som i samband med jubileet bland annat diskuterade med Per-Ola Eriksson och Piteås kommunalråd Peter Roslund hur en framtida lösning ska kunna se ut.
- Det mesta lutar åt att Hushållningssällskapet skulle få köpa anläggningen, men för det måste finansieringen lösas, konstaterar Peter Roslund, som också framfört det budskapet till jordbruksminister Ann-Kristin Nyqvist.
På direkt fråga från Norrbottens-Kuriren i samband med sitt besök på LRF:s förbundsstämma på Pite havsbad sa ministern sig dock förstå att allt "var löst".
- Nej, det stämmer inte. Kortsiktigt kanske, i och med Hushållningssällskapets engagemang, men inte långsiktigt, säger Peter Roslund och får medhåll från Per-Ola Eriksson, som också poängterar att om Hushållningssällskapet inte hade tagit över huvudmannaskapet hade anläggningen troligen fått läggas ned i sommar.
- Och det som är nedlagt är som bekant oftast svårt att öppna upp igen, men min förhoppning är att vi i stället ska kunna utveckla odlingarna och även göra dem turistiskt intressanta. Det finns liknande anläggningar söderut som folk vallfärdar till, säger han.

Ära att plantera
Per-Ola Eriksson, som också fick äran att plantera ett manchuriskt askträd - uppvuxet på frö som Elisabeth Öberg själv tagit med sig hem från Vladivostok - berörde i sitt tal också vilken betydelse försöksgården haft för hela landets bestånd av svarta vinbär.
Först genom bärsorten Öjebyn, som till och med blev ledande vinbärssort i Europa, och på senare år med Hildur.
Också åkerbärsodlingarna har haft avgörande betydelse för bärets överlevnad.
Till stor del är det den skånska växtförädlaren och genetikern Gunny Larsson, som kom till försöksstationen 1948, som lyfts fram som kvinnan bakom detta.
- Utan henne hade vi nog inte haft några vinbärsodlingar i Norrbotten, säger hennes efterträdare Elisabeth Öberg.