Under fredagen hålls ett musikevenemang i Badhusparken i Piteå, där Brolle står för huvudnumret. Man har valt en rätt passande kväll för en utomhusspelning i denna park, som är fuktig av ett regnväder som just lämnat staden. Ett muntert coverband spelar festliga rockklassiker när jag anländer till parken, där man även har smällt upp ett öltält samt några försäljningsstånd för andra godsaker. Gu’ så trevligt.
Brolle, som ju spelade här för ett år sedan under en folkparksturné lik årets, kommer strax efter elva glidande i ett rosa gammalt vrålåk som eskorterar honom fram till scenen.
I sin 50-talsfrilla och sin nitade vita jacka är han faktiskt rätt stilig när han stegar upp på scenen. Musiken han sedan spelar matchar såklart hans framtoning väl – högvis med gamla 1950- och 1960-talsdängor, tillsammans med ett antal egenskrivna poplåtar.
Trots att jag själv tycker att hans låtval är rätt tröttsamma (och trots att evenemang av den här typen inte riktigt är min grej), så går den glada folkparksstämningen inte att ta miste på. Ej heller musikaliteten hos Brolle med band går att anmärka på – han är trots allt en äkta underhållare. En mycket rar sådan, dessutom. Ett par låtar in i konserten är de få som står stilla framför scenen, och applåderna tycks bli hjärtligare efter varje låt. Bland pop och rock’n’roll sticker Jag är född i en liten by ut som en mycket trevlig liten visa, med stämsång och allt. I samband med denna låt pratar Brolle litegrann om sin egen härkomst: ”Inbyn – Har ni varit i Inbyn? Vad hade ni där att göra?”
Apropå det här med låtval hit och dit: Det är såklart en generationsfråga. Vad man vill dansa till, vad man vill applådera åt. Brolles publik i Piteå får precis en så bra konsert som de har hoppats på, och allsången är tydlig från början till slut.
Tillställningen i Badhusparken är överlag roande och sällskaplig, och när konserten sedan tar slut så fortsätter festligheterna i öltältet. Själv avviker jag dock, och kan därmed bocka för årets första utomhuskonsert för min egen del.