Nostalgikväll i parken

Åh, vad jag önskar att jag också fått vara ung på 1960-talet. Visst, lördagskvällens 1960-tals kavalkad var fullkomligt underhållande även för den som är född på sena 1970-talet men undertecknad har ju, av naturliga själ, inga minnen från den tiden då det begav sig. Det fanns det emellertid andra som hade. 3.013 personer betalade in sig och till det tillkommer barn som också följde med till nostalgikvällen. Badhusparken som i vanliga fall kan kännas stor och oändlig var i lördags trång och fylld av folk. Västkustens Beatles Först ut var Tages. Göteborgsbandet som 1964 vann tävlingen ?Västkustens Beatles? och fångade många unga flickors hjärtan med låtar som Sleep little girl och I should be glad. Med charmigt mellansnack och många gamla godingar värmde de upp publiken. Här och var gjordes försök till såväl styrdans som andra, mer frigjorda dansövningar och det klappades i takt, om än på ett och tre i stället för två och fyra, som undertecknads gode vän som också befann sig i publiken säkert inte skulle ha varit sen att påpeka. Trots att det är över 30 år sedan Tommy Blom, Göran Lagerberg och grabbarna var ungdomsidoler kunde man ana trånande blickar hos många av damerna i publiken. Generationsklyftor Utanför stängslet, på strandpromenaden längs kanalen stod tre unga tjejer och lyssnade. Det var Sofi Bergman, Malin Grankvist och Josefine Öström. ? Jag kanske har hört talas om Tages hemma någon gång, men det är inte min musik, säger Sofi Bergman. Sofi och Josefines föräldrar var emellertid inne i folkhavet. Från Kiruna, eller snarare Toulluvaara kom nästa band. Shanes, uppkallade efter den gamla John Wayne-filmen Shane, mannen från vidderna äntrade scenen med Gunfight saloon. Deras första 10 i topp singel som åkte ut efter bara en vecka. I lördags framförd till någon slags apache-gitarrdans. Egna låtar som Let me show you who I am, Hi-Lili, Hi-Lo och Chriscraft no.9 blandades med lånade sånger som Rockin all over the world och Sweet little rock and roller. Populärast Vet inte om det ökade publikengagemanget berodde på att Hep stars var det bästa och populäraste av kvällens band eller om fler öl hunnit rinna ner för publikens strupar. Men, när Svenne Hedlund och c/o kom in på scenen blev det röj, riktigt röj. Solen hade just gått ner och det är mörkt och mysigt i Badhusparken och i strålkastarljuset sjöng Hedlund den smäktande Donna. Tillsammans med hustrun Lotta blev det sedan en blandad kompott. Den lugna Let it be me, motsatsen Speedy Gonzales, lite Abba, Chapel of Love och naturligtvis, Cadillac. Finalen Le grande finale var inte alls någon engelskspråkig pop-sång utan I natt jag drömde. Alla tre banden sjöng tillsammans på scenen och i publikhavet gungade lågor från cigarett-tändare. När undertecknad lämnade parken visslade, klappade, stampade och skrek publiken efter ännu fler extranummer.

Nostalgikväll i parken

Nostalgisk 60-talskväll i Badhusparken. Ja, det är det minsta man kan kalla den folkfest som ägde rum på lördagskvällen. Uppträdde gjorde inga mindre än Tages, Shanes och Hep stars, tre av 1960-talets främsta svenska popband.

Nostalgisk 60-talskväll i Badhusparken.
Ja, det är det minsta man kan kalla den folkfest som ägde rum på lördagskvällen.
Uppträdde gjorde inga mindre än Tages, Shanes och Hep stars, tre av 1960-talets främsta svenska popband.