Lyckan är en renoverad veteran

Jan Andersson, 51, från Hortlax utanför Piteå är ordförande för föreningen Pite moppers. De är ett femtiotal medlemmar som samla, renoverar, kör och visar upp veteran-mopeder. Själv har han en liten samling i sitt garage. ? När jag var tolv år fick jag tre mopeder av farsan. Det var bara sätta igång och skruva i dem och det var så jag lärde mig att meka. Nu önskar jag ju att jag hade haft kvar de gamla mopparna men då var det ingen som ville ha mopeder, då började alla ha råd att köpa bil, säger han. Firade 50 år Förra året fyllde moppen 50 år. I Piteå firades det med Mopedens dag. Tillställningen samlade många mopedentusiaster som sedan kom att bilda föreningen Pite moppers. ? Vi bildades 21 januari i år. Många av våra medlemmar har fler än en moped så tillsammans har vi väl ett 100-tal veteranmopeder. De ska vara äldre än 25 år, säger Jan Andersson. Hittills har Pite moppers hunnit ställa ut sina mopeder en hel del. Bland annat på Piteå dansar och ler, när rastplatsen i Jävre invigdes och de ska även medverka i kvällens Nostalgiafton på Badhusparken i Piteå. Även i år får moppen en egen dag, det blir den 16 augusti och då ska en gammal handikapp-moped säljas mot budgivning. ? Moppens dag är för alla typer av mopeder inte bara veteraner, berättar Jan Andersson. Tidstypiska detaljer Tillbaka till nostalgin. För Pite moppers medlemmar är det inte bara själva fordonet som är intressant utan även att ha de tidstypiska attiraljerna. ? Det har ju också blivit en sport, säger ordförande Andersson och visar upp sin unika-box innehållande, bland annat, en gammal termos, en emaljerad kaffekopp och en lunchlåda. ? Jag har en hjälm också som är något så när gammal och skinnhandskar till, säger han. Under Piteå dansar och ler körde Pite moppers en sväng i folkhavet. ? En i föreningen har en ofantligt gammal hjälm och en sådan där plast-tratt som man hade för munnen. Oj, vad folk skrattade åt oss, berättar Jan Andersson. Viktig samvaro Män över 40 år är i klar majoritet bland föreningens medlemmar. ? Vi har tre kvinnliga medlemmar men det är väldigt få kvinnor som själva skruvar i veteranmopeder utan de som äger en moped har oftast män som är intresserade, säger Jan Andersson. Vid sidan av skruvandet och restaurerandet är den sociala samvaron i föreningen viktig. ? De flesta som är med har jag inte känt sedan förut. Jag har lärt känna mycket folk, vi har också träffat veteranbilsklubben i Piteå. Pite moppers har även kommit i kontakt med den motsvarande klubben i Skellefteå. ? De är ute och åker varje tisdag så om intresset finns kanske vi också borde åka ut mer, säger Jan Andersson. Tar inte stor plats Mopeder tar inte så stor plats, det är en av de största fördelaren med att samla på veteran-moppar tycker Andersson. ? Man kan ha dem stående i garaget och skruva i dem fast man har kört in bilen. En moped är inte mycket större än en cykel, säger han. Kostnaden för att restaurera gamla moppar är relativt låg. ? Det finns de som köpt massor av reservdelar från moped- och cykelhandlare som lagt ner. Det är ju ingenting som ges bort, men vilket intresse kostar inte, säger Jan Andersson. Minns premiärturen väl Intresset har varit stort när Pite moppers har visat upp sina veteraner. ? Det är lite av en nostalgi-kick för många. De minns att de satt och frös när de åkte och friade. När de åkte till Luleå bara för att få köra, skrattar Andersson. Själv minns han sin egen15-årsdag. ? Farsan var stenhård. Jag hade haft moped innan jag fyllde 15 men fick bara åka runt kåken och inom byn. När jag vaknade på min födelsedag gick jag upp och körde som en galning, vilken känsla. Jan Andersson växte upp i Kopparnäs, utanför Piteå. ? Jag och en polare körde från byn till Pitsunds-färjan. Det var i mitten av april och vill höll på att frysa ihjäl. Då var man ju inte tvungen att ha hjälm och vi var barhuvade för att vara tuffa, skrattar han. Vintern är räddad I sommar har Pite moppers varit på egna utflykter. Sista söndagarna i juni, juli och nu i augusti är bokade för moped-utflykter. Hittills har de besökt Svensbyliden, Jävre och denna månad bär det av till Holsträsket i Norrfjärden. ? Vi åker inte så långt, de går ju inte så vansinnigt fort, säger Jan Andersson. I sitt eget garage har han tre mopeder som är daterade 1952, 53 och 69. ? En av dem fick jag av farsan för 15 år sedan. Den har bara stått i garaget men så blev det populärt att börja rusta upp gamla mopeder och jag fixade till den. Sedan köpte jag en till, en vespa som jag brukar köra omkring med och i sommar ännu en. Så nu är vintern räddad, skrattar Jan Andersson. Hur man ska renovera sin moped råder det delade meningar om. Själv tycker Andersson att det är bäst om det syns att moppen har några år på nacken. ? Det är en charm i att man kan se på ramen var farbrorn som ägde den innan brukade hålla fötterna. Det är ingen skam om den är nött, det som havs, det skavs, säger han. Jan Andersson är inte riktigt säker på om det finns någon pärla som alla moped-samlare drömmer om att få. ? Det skulle väl vara något väldigt, väldigt udda då. En kinesisk kanske. Men om den går sönder är du ställd, det är så svårt att få tag i reservdelar. Rödlackerad charm Väl inne i garaget berättar Jan Andersson med inlevelse och intresse om sina veteraner. Parkerad mot ena väggen står den handikapp-moped som kommer att säljas på Mopedens dag. ? Den är skänkt av en föreningsmedlem. Moppen är väldigt udda, jag vet inte riktigt när den kommer ifrån men jag tror det är en 60-talare. Under Kurirens besök åker Jan Andersson ut på en tur på sin Vespa från 1969. Just i korsningen vid hans bostadsområde kommer grannen Lars Lundberg och dottern Tilde åkande på en alldeles sprillans ny EU-moppe. ? Det är en viss skillnad, den är 34 år yngre än min, skrattar Andersson. Det må vara hänt att Lundbergs moped är skinande och ny men, till och med undertecknad som aldrig någonsin kört en moped, kan se charmen med Anderssons rödlackerade veteran. Den är, om man nu får kalla en moped för det, riktigt söt.