Bakom dörr fyra till vänster står två sängar. En fåtölj är placerad mitt emot, bredvid en tjock-tv och ett bord. På bädden längst in sitter Zia Sultani från Afghanistan, som kom ensam till Sverige i november 2015 och fick börja om sitt liv i Örebro. Större delen av tiden bodde han hos en familj och han gick i skolan.
– Det var som om man hade allt. Jag levde som en vanlig människa.
I början av sommaren genomförde Migrationsverket en åldersröntgen på Zia. Bedömningen var att han föddes 1999 och skulle behandlas som en vuxen man.
– Egentligen skulle jag fylla 17 år, säger han.
Han fick inte längre bo kvar i Örebro, utan slussades till Haparanda. Med en biljett i handen sattes han på ett tåg utan att veta någonting om platsen han skulle till. Någonstans på vägen fick han panik och klev av tåget.
– Jag blev rädd och skrev det till min gode man i Örebro. Jag skrev att jag inte kunde fortsätta längre. Jag visste inte vad jag skulle göra, säger han med gråten i halsen.
En tår faller från hans öga och han reser sig ursäktande för att hämta luft.
Till höger om Zia Sultani sitter en kille som också har ansökt om uppehållstillstånd på den nya gymnasielagen. Efter åldersbedömning skickade Migrationsverket honom till Piteå efter 3,5 år i en annan kommun i Norrbotten. Det är sista dagen som han får stanna på Migrationsverkets boende.
– Kanske kommer Migrationsverket och slänger ut mig. Jag har reumatism och kan inte sova ute, säger han.
Han är inte ensam. Bredvid honom sitter en annan ung man som har varit hemlös sedan första veckan i september. Han har fått avslag på sin asylansökan från Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Migrationsöverdomstolen lämnade ingen ny prövning. Nu har hans utvisning stoppats i väntan på tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier, men trots det har han blivit utkastad från Pite havsbad. Enligt lag har han rätt att få 2 000 kronor i månaden från socialtjänsten. Han smugglas in av kompisar på boenden för att klara sig.
Det går knappt en vecka och Pite havsbad är sig likt när jag återvänder. På femte våningen är Mosa Heidary på väg till sitt rum. Hans förhoppning att få stanna i Sverige har växt. Migrationsöverdomstolen lämnade i tisdags tillåtelse att tillämpa gymnasielagen i två fall.
– Jag blev jätteglad. De säger från kommunen att det ska gå fort nu.
Han berättar att han kom till ett HVB-hem i Norrbotten i september 2015. Där träffade han bland annat sin nuvarande rumskompis Ibrahim Rahimi och den unga killen med reumatism som blev utkastad förra veckan. Rummet är smalt och påminner om en C-hytt på en finlandsfärja. Fönstret står på glänt för att få bättre luft och gardinstångens fäste har lossnat.
– Vi bara sitter här och gör ingenting. Det känns som ett fängelse, säger Mosa Heidary.
I framtiden hoppas han att han bor inne i en stad och att han jobbar som polis. Ända sedan han var liten har det varit hans drömyrke.
– Jag vill hjälpa människor. Polisen är en trygghet för landet och om det finns trygghet i landet kan alla studera och jobba. I Afghanistan finns ingen trygghet.
jenny.stjernstrom@norrbottensmedia.se