Lokalt kult ger publiken vad den vill ha

Euskefeurat är bandet som bildades i Piteå på sjuttiotalet och som fram till en bit in på 90-talet framfört sina kluriga texter på ?riksförfinat? pitemål. Texterna handlar vanligtvis om vardagen och omvärlden från den lilla människans perspektiv. När bandet nu återförenats har de uppnått så kallat ?kultstatus?. Efterlängtade låtar Ao´tom tao´tom, Länge har vi väntat och Apparata är några av titlarna från lördagens reportoar. Men allra mest efterlängtad var nog ändå Jag skiter i det sexuella. Här steg stämningen, folk sjöng med i hela låten eller nynnade enstaka stråkar, klappade i händerna och/eller vickade foten i takt. Visan är en slags kärleksvisa till Norrbotten, och de karlar där som funnit en alternativ kärlek. ?Ja, min Ski-Doo är mig trogen, hon är vacker, hon är mogen, och hon tar mig ut i skogen och jag rider henne där.? Och Ronny Eriksson roar i mellansnacket, exempelvis när han berättar om Stefan som i enighet med ?tidens tecken? lever av EU-bidrag. Det bidraget får han för sitt slit med att föda upp lerduvor. Skrattsalvor drar Ronny även ner när han ger Vägverket en släng, bland annat med orden:  ? Minska hastigheten på vintrarna säger Vägverket, och nog är det underligt sagt. Jag tycker att vintrarna går nog långsamt redan nu här uppe i Norrbotten. Som sagt, folkligt, fyndigt och helt enkelt kult. Fakta/Euskefeurat Euskefeurat bildades i Piteå på sjuttiotalet, och hann göra sex skivor innan de slutade 1994. Medlemmarna i bandet växlade. Gruppen spelar folkmuskik på en slags tillrättalagd pitedialekt. Medverkande i Euskefeurat i lördags på Borggården var: Dan Engman, Ronny Eriksson, Per Isaksson, Stefan Isaksson, Robert Lundberg och Bengt Rutström.

Lokalt kult ger publiken vad den vill ha

Fullsatt Borggården i Furunäs och folkfestival. När Euskefeurat står på scenen hörs skratt och spontant igenkännande ja-rop från åskådarna. Omvärlden får vad den tål och publiken vad den vill ha.