Linné inspirerade till nya former

I ett ljusrikt och fuktigt rum på Bryggmans trädgård i Öjebyn har Tora Ceder fått en egen vrå att sätta upp sin utställning, döpt till I Linnés anda - organiska former och uttryck.
Den har sin vernissage i dag lördag och håller sedan öppet fram till mors dag den 27 maj.
Det är ett så kallat certifierat Linnéarrangemang.En del av programmet för blomsterkungen Carl von Linnés jubileumsår, där Tora Ceder sitter med i den lokala planeringsgruppen.
Och det är inte första gången som hon kommer i kontakt med botanikens fader.
- Nej, 1983 gjorde jag en byst på hans favoritlärjunge Daniel Solander från Piteå, han som seglade med James Cook. Bysten gjorde jag till en park på Nya Zeeland och ytterligare en till Australien. En tredje avgjutning finns på Byxtorget i Piteå, berättar hon.
Men som förklaring till varför hon nu gett sig in i växtriket i sin skulpterande verksamhet svarar hon:
- Jag har aldrig gjort något därifrån förr, så det känns spännande. Jag är fascinerad av de jättesmå formerna och man undrar om Linné, som ju var en nyfiken kille, själv satt med förstoringsglas och studerade olika växter ...

Övervann sin spindelfobi
Hennes utställning består av frukter, bär och frökapslar, allt i jätteformat.
- Sedan har jag möblerat med växter. Jag har fått plocka vilka växter jag ville i växthuset så det har varit fantastiskt, säger hon och pekar på bland annat några benjaminfikusar och älgört, som hennes keramikverk placerats ut kring.
Det är vitlökar, stjärnfrukt, hasselnötter, majs, kaveldun, vallmo och någon form av björnbär ...
Några keramikstenar som ligger och puttrar i en gryta. Och så är det jättestora tomater, med blasten svartmålad så att det ser ut som gigantiska spindlar.
- Jag har spindelfobi så det var lite läskigt, men jag tvingade mig att övervinna det, säger Tora Ceder.
De sista skulpturerna kom ur ugnen på fredag morgon, dagen före vernissagen, konstaterar hon.
- De har knappt hunnit kallna, säger hon och lyfter upp de alldeles färska vitlökarna.

Stämplat med Linnés signatur
Hon berättar att hon har hållit på i minst ett par månader med att tillverka allt, men att idén funnits ännu längre i hennes tankar.
För att få de rätta proportionerna har hon vridit och vänt på olika grönsaker i livsmedelsbutiker och suttit med förstoringsglas och synat det hon köpt hem. En del har hon också studerat på bilder som hon funnit på internet, fast det talar hon helst tyst om.
- Det känns lite töntigt, men det är en bra källa, säger hon.
Sedan har hon skridit till verket och tillverkat allt i lera med chamotteblandning, det vill säga en inblandning av bränd, krossad lera, vilket ger ett speciellt ytskikt.
Allt keramikgods har sedan stämplats med Carl von Linnés signatur, tillsammans med hennes eget "bomärke" TC.
För att få den sista touchen över installationen har hon inte heller kunnat hålla sig från att stoppa in några av sina mindre keramikdjur - några sparvar, skator, ekorrar och fjärilar - bland växtligheterna ...
- Det är ju djur jag har hållit på med mest på senare år, sedan någon gång på 1990-talet. Och alltid i naturlig skala. Det största djur jag har gjort är en räv och så har jag gjort björn- och älghuvuden ... En del av mina djur har jag också satt ut i naturen hemma i Arnemark, så där är vi omgivna av djur året om, både i keramik och levande ...

Skator, alltid skator
Att det skulle vara slut med keramikdjur nu förnekar hon.
- Nej, jag kommer nog att göra skator tills jag dör, men det är kul att täcka in nya områden som man inte har undersökt förut.
- Jag har massor med former i huvudet från växtriket som jag inte hunnit göra än, säger hon och lyfter upp de frökapslar som hon lagt i en tudelad kokosnöt, där kokosköttet är skapat av vitlera med glasyr på.
Hon plockar också upp en keramiktavla som hon gjort på den unge Carl von Linné, föreställande honom då han 25 år gammal åkte på sin Lapplandsresa, men hon har ännu inte bestämt sig för var den ska hänga.

En fascinerande man
Linné är på tavlan porträtterad framför den gamla klockstapeln och längst ned är det ingraverat Öjebyn.
- Jag har satt samman hans porträtt från flera olika bilder och funderade ett tag på om han skulle ha sin piskperuk, men så läste jag att han hade packat med sig den då han åkte till Lappland, så då fick det bli så, berättar hon och tillägger:
- Det är en fascinerande man och jag har försökt läsa på om honom innan jag gjorde utställningen.
Tora Ceder konstaterar också att för hennes del är det nog Linné som gäller för resten av året.
Hon visar runt i sin utställning och berättar att hon förutom på vernissagen ska försöka vara på plats vid sin utställning åtminstone under helgerna. Annars har hon öppet hus i sin ateljé i Arnemark året runt.
- Ja, årets alla dagar om bara någon är intresserad, men mest kommer det besökare kring jul och sommar, säger hon.

Jobbar hårt - men fritt
Tora Ceder stortrivs med sitt yrke och säger att de gånger hon tagit paus, exempelvis julledigt, är det tungt.
- Då börjar jag må dåligt och längtar tillbaks att börja jobba ...
Hon beskriver hur hon började en gång i tiden med att dreja krukor och vaser, som så många andra, men på grund av den enformiga arbetsställningen drabbades av ryggskott.
- Dessutom fick man göra vansinnigt många saker för att få in några pengar. Så jag gick över till att göra människofigurer, gubbar som låg på soffan och liknande, och sedan började jag med djur.
- Nu jobbar jag mer fritt och mår väldigt bra. Kanske är det så att jag fortfarande jobbar hårt - men det är av intresse, säger hon.
Så är Tora Ceder också en av få keramiker/skulptörer som kan leva på sitt yrke.
- Jag skulle aldrig klara av att vara anställd. Jag var det faktiskt i tre år, då jag jobbade på Åhléns och som advokatsekreterare, fast det var ju vansinnigt ... Två papper klarar jag av att ta hand om, men blir det tre blandar jag om dem, säger hon och skrattar.
På frågan om hon har konstnärer i familjen svarar hon:
- Nej, inte direkt, men jag tror farmor var det. Hon schablonmålade golv åt folk, men hade nog med att kämpa för överlevnaden.