Lika medryckande dansant som alltid

Egentligen tror jag dock att alla har en soft spot för Movits!. Det märks på deras internationella framgång, och det märks här, ikväll, på den skanderande hockeykör som välkomnar dem till Piteå. De börjar först tio minuter efter utsatt tid, men då väl trion (i livesättning utökad till kvintett) står på scen är energinivån konstant hög. Eller, ”konstant” är egentligen missledande – för det känns nästan som att den ökar lite, både hos artister och åskådare, för varje låt. En stadigt uppåtgående kurva, från öppningsnumret Marching band? till de oundvikligt efterlängtade extranumren Swing för hyresgästföreningen och Äppelknyckarjazz. För övrigt två av debutskivans allra mest dansanta spår.
 
Och folk dansar verkligen. Dansar, som om det inte fanns någon morgondag.
 
Zacke gör sina vanliga inhopp på Huvudvärken och Spela mig på radio, och man önskar nästan att fler av de artister som gruppen samarbetat med hade bjudits in. En Movits!-konsert har nämligen aldrig lidit av för många kockar – och det enda som möjligen hade kunnat göra det här bättre hade varit om Olle Nyman dykt upp under På drift, Norrbotten; om Björn Sjöö gästat Äppelknyckarjazz; eller om Jason Diakité uppenbarat sig inför Na na nah!.
 
Den sistnämnde, alias Timbuktu, har väl inte tagit mark i Piteå inför sin spelning på lördag kväll än, antar jag. En sak är dock säker: han måste – precis som helgens alla andra akter – anstränga sig ofantligt mycket om han ska överträffa Movits!.