Libanon behöver allt stöd

Rolf Berglund, 67 år och med ursprunget i Piteå, är egentligen pensionär, men gör fortfarande utryckningar ut i världen för Svenska kyrkan. Bara efter pensioneringen vid 65 års ålder har han varit till bland annat Etiopien - där han och hans fru Stina också arbetade som missionärer under revolutionsåren på 1970-talet - men också till Egypten, Sudan - och nu till Libanon.
- Jag fick ett samtal från kyrkan för tre veckor sedan om jag kunde åka och sa först nej och tipsade om några andra personer, men så ringde de igen dagen efter och då hade jag hunnit prata med min fru och sa ja, eftersom de inte hittat någon annan. Tre dagar senare var jag på väg, berättar han.

Sönderbombade vägar
Efter att ha hämtat passet hemma i lägenheten i Stockholm gick flyget till Damaskus i Syrien, varifrån man tidigare har kunnat ta sig längs motorvägen till Beirut på drygt en timme.
Eftersom den var sönderbombad fick Rolf Berglund och de två utländska kollegor som ingick i hans team, i stället ta en omväg runt norra Libanon och sedan söderut längs medelhavskusten, vilket tog sju timmar.
Uppdraget handlade om att besöka organisationen Middle East Council of Churches (MECC), ett ekumeniskt kristet råd som ingår i nätverket Action by Churches Together (ACT) tillsammans med bland
annat svenska kyrkan och Lutherhjälpen.

Säkerställa rutiner
- MECC hade begärt katastrofstöd från ACT på 70-80 miljoner kronor. Mitt uppdrag var att ta redan på om de kan ta hand pengarna på ett bra sätt, utan att de exempelvis hamnar i korrupta fickor. Det handlar om att säkerställa rutiner, se över upphandlingsvägar, gå igenom ekonomiska system och liknande. Den bedömning jag och mitt team kom fram till var att de skulle klara det, med visst stöd utifrån.
Han berättar att han under sina yrkesverksamma år arbetat som ekonomichef dels på Öhrlings-Coopers revisionsbyrå, dels på EFS Sverige och Svenska kyrkans mission.
- Detta tillsammans med min erfarenhet från att arbeta i bland annat Afrika gör att jag ofta efterfrågas även efter min pensionering. Även om jag egentligen inte ville avbryta semestervistelsen i sommarhuset i Bergsviken med att åka till en oroshärd så sa jag ja av humanitära skäl, förklarar han.

Lugnt i norr
Nu blev det dock en lugn resa för Rolf Berglunds del.
- Ja, i norra Libanon och Beirut, där det inte finns några Hizbollafästen, var det väldigt lugnt och livet gick på som vanligt. Jag hörde inte ens bombningarna i södra Beirut, men min kollega gjorde det. Man det är ju inte heller säkert att man skulle höra från Piteå centrum om de bombade Bergsviksbron.
På hotell-TV:n såg han dock CNN:s fasansfulla rapportering
från krigsområdet, fjärran från hans lugna tillvaro.
- Det enda jag märkte av kriget var folk som hade flytt från Hizbollaområden i södra Libanon, och hemfärden i söndags, då Israel hade bombat tre av broarna längs motorvägen norrut. Det var som en pulvriserad Essingeled i Stockholm, så sönderbombade var de. Vi tvingades ta omvägar för att ta oss ut ur landet.

Katastrofstöd droppe i havet
Han hoppas nu på att vapenvilan och tillbakadragandet av de israeliska trupperna ska leda till en varaktig fred, men förödelsen är redan total.
- Ja, det katastrofstöd som kyrkorna och andra organisationer förmedlar är bara en droppe i havet. Det behövs regeringsstöd och därför är den svenska givarkonferensen oerhört viktigt.