Det är 23:e gången som vänkårerna Hortlax och Gullbrandstorp har läger tillsammans, kårerna har samarbetat sedan 1986 och haft läger nästan varje år.
– Det är praktiskt men framförallt jätteroligt. Nästa år kanske vi är någonstans i södra Sverige, säger Anders Lundström.
I år var det Hortlax tur att bjuda in och Gullbrandstorps scoutkår kom hela vägen från Halmstad.
– Vi startade med att paddla kanot längst med Piteåälven, men vi hann bara paddla 1,2 kilometer innan åskan avbröt, säger Anders Lundström.
Lägret har hållt på sedan i söndags och i år lyckades man pricka in en vecka med minst sagt skiftande väderlek.
– Det har varit väldigt dramatiskt väder. När vi var ute på vandring hann vi precis komma fram till två lador där vi tog skydd och de minsta tog skydd i Eliasgrottan. De tyckte att det var väldigt spännande, säger Anders Lundström.
Alla tälten i lägret klarade sig torra genom regnovädret men de var tvungna att gräva ett litet dike runt mattälten för att leda bort vattnet.
– Vi var ju ute i det värsta regnet i Piteå på jättelänge och vi klarade det bra. Men får man välja så är sol bäst, säger Anders Lundström.
När Kuriren besöker lägret är alla scouter uppdelade i lag och ute på olika stationer i en tävling som går ut på att hitta Stortjuven Elias. Elias Bäckman från Svensbyn sägs ha varit en godhjärtad tjuv som stal från de rika och gav till de fattiga – en slags Norrbottnisk Robin Hood. Under en vandring tidigare i veckan besökte scoutkårerna också Eliasgrottan där Stortjuven Elias sägs ha gömt sig.
– Det var mörkt, äckligt, kallt och blött, berättar Ingrid Sedelius.
– ...och coolt, skrämmande, tråkigt och trångt, fyller Leo Salestedt i.
Systrarna Stina och Ingrid Sedelius är tolv och nio år och medlemmar i Gullbranstorps Scoutkår. Det allra viktigaste med scouterna är att ha kul och hjälpa varandra, menar Stina Sedelius.
Hon berättar att det bästa under veckan varit att bada och det konstigaste var "surströmmingsmärket". Alla scouter som smakade surströmming fick ett specialdesignat märke med en surströmming på – ungefär som simborgarmärket.
– Det luktade väldigt illa men var inte så dåligt som jag hade tänkt mig, säger Stina Sedelius.
Frågan om vad som är bäst med scouterna får lillasyster Ingrid Sedelius att tänka efter ett tag
– Jag vet inte...det är bara så kul. Man lär känna nya vänner också, säger hon.