Konsert med V8 och burnouts

Under den V8-konsert för amerikanska bilar, som på söndagskvällen inledde den 22:a upplagan av Festspelen i Pite älvdal, på parkeringen intill det område där Nolia-mässan brukar hållas. Ganska precis 20.10 (tio minuter försenade) började jänkarna rulla in på parkeringsplatsen, från två håll. En mattsvart svart Pontiac Firebird, en kanariegul Oldsmobile 67:a, en röd Ford Fairlane, en Lincoln Continental, en Pontiac Bonneville, några Dodge Dart, med fler. Väntade på klartecken De radade disciplinerat upp sig; liksom positionerade sig och väntade på klartecken ? om inte från gruppchefen, så dock från dirigenten Petter Sundkvist. Han befann sig i en V8 pickup. Och 20.12 höjde han armarna och då varvade de församlade jänkarna igång. VROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM, alltså! Ett ljud som varje sann bilnostalgiker kan gråta motorblocksolja inför chansen att få höra. Signalhornsbrölande Här kompletterades konserten också med ackompanjerande och unisona smällar i bildörrarna, en snutt musik som gamla Lover Please, signalhornsbrölanden samt några häftiga burnouts, där man lade gummi på asfalten så att det började ryka om det. Där kan man alltså tala om en festspelsinvigning så att det rök och dånade om det! Landshövding P-O Erikssons tal, omedelbart efteråt, hade liksom föga chans att hävda sig i sammanhanget. Inga verbala burnouts från P-O inte. Men han fixade ju den ceremoniella delen och så var då Festspelen verkligen invigda. Så gediget som man någonsin kunde begära det. ? Det funkade ju riktigt gott det här, betygsatte en fortfarande lätt omtumlad kompositör Staffan Mossenmark som hade fått beställningen på V8-konserten från Pite Festspel och låtit den rulla omkring som idé i huvudet ett lämpligt tag. Innan han omsatte den i praktiken, vilket tog ett antal dagar. ? Jag har ju viss vana av musik med motorer, eftersom jag tidigare har iscensatt en konsert för 100 Harley Davidson-motorcyklar, på Sergels torg i Stockholm. ? Det var urspungligen tänkt att det skulle vara motorcyklar här också. Men jag vet ju att det finns ett stort intresse för gamla amerikanska bilar här uppe, så då föreslog jag det i stället. Och det gick ju helt lysande bra! Från Piteå med omnejd Bilarna kom från Piteå och trakten omkring och en av dem, en klart knallröd Ford Fairlane, kördes av Bosse Johansson som tyckte det var kul att få medverka i en komposition. ? Och så är det ju kul för bilkulturen också. Intill honom satt Roger Konradsson i en gul Oldsmobile. Och hade han inte tagit den så hade han lika gärna kunnat ta sin Buick 58:a i originalskick. En av endast fyra sådana bilar i hela Sverige. ? Jag har haft motor- och bilintresset lika länge som jag har varit musikintresserad, säger Roger Konradsson som också spelar första fiol i Norrbottens Kammarorkester. ? Så det här var verkligen en fin kväll för mig. Vad tyckte då dirigenten Petter Sundkvist att han skulle tänka på speciellt under sitt arbete den här kvällen? ? Främst på tecknen och instrueringen, svarade han lugnt. Kammarmusiksupplevelse Staffan Mossenmark tyckte nästan, vid en jämförelse med HD-konserten på Segels torg, att det här hade handlat om en ?kammarmusikupplevelse?. ? Väl så diskret, om man säger så. Fast jättebra. Och härnäst kan det kanske bli ? en konsert för 50 lastbilar eller så? ? Ja, det är ju en väldigt bra idé! Men först ska jag nog skaffa mig en Cheva Caprice eller något sånt. Nu har jag en champagnefärgad Jaguar från 75. Bilintresset ger jag aldrig upp. Och som sagt var: VROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!!!!!!! Så lät det på Nolia-parkeringen. På söndagskvällen.

Konsert med V8 och burnouts

VROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!!!!!!!!!!!!!!!!!!Ungefär så lät det. I sju minuter.

VROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ungefär så lät det.
I sju minuter.