Den minimalistiska backdrop som spänts upp bakom Stora scenen avslöjar att programbladet ljugit, och att ”Riff knifes” inte alls lider av samma avstavningssyndrom som hockeylaget Toronto maple leafs. Riff knives är det och ingenting annat. Måhända inte det mest intelligenta av bandnamn, men åtminstone rättstavat.
Sextetten spelar en rap-funk-rock-combo och listar bland sina influenser Rage against the machine, N.E.R.D. och red hot chili peppers. Fair enough. Om de bara hade kunnat hejda sig där och låtit bli att också nämna Limp Bizkit, då gamla fördomar på grund av detta tvingar mig att nästan döma utan dem innan de ens börjat spela. Hade de bara istället sagt Faith no more, vilket vore en nästan lika trovärdig förebild, så hade jag kanske varit mer öppensinnad. Fast bara kanske.
Riff Knives, får jag i alla fall erkänna, är dock ett intensivt liveband och bristen på arrogans, med tanke på att de är ett Stockholmsband i Piteå, är nästan lite inspirerande. De ser även ut att ha fantastiskt roligt på scen, nästan så att man vill göra dem sällskap däruppe. Åtminstone så länge man tänker att de är lite som Beastie Boys, snarare än sex upplagor av Fred Durst.