Husdröm blev mardröm

I maj 2002 ropade Maria Hermansson, som arbetar som officer, och sambon Peder Nilsson, banktjänsteman, in en fem hektar stor fastighet på exekutiv auktion. ? Vi trodde det var säkert att göra affär med kronofogden, men tydligen misstog vi oss, säger de när Kuriren hälsar på i deras drömhus på Näsudden utanför Piteå, med strålande vacker utsikt över Boviken. ? I stället för en dröm blev det en mardröm, säger de. De överväger noga Kurirens förfrågan om de vill medverka i ett tidningsreportage och till sist väljer de att tacka ja. Till en kopp kaffe berättar de sin historia vid köksbordet. ? Vi var ute och körde då vi hittade det här huset och tänkte att sådana hus finns inte att köpa, berättar Peder Nilsson. Köpte huset på auktion Några dagar senare var det en annons i tidningen om att kronofogden sålde just det huset på exekutiv auktion. ? Det var jättemycket folk på visningen, men på auktionen var vi bara tre stycken som bjöd och det blev vi som till sist lyckades få köpa det, säger de. Själva bostadshuset, som är byggt 1995, är bara 72 kvadratmeter stort. Med två barn, 9 och 11 år, i familjen, räcker det inte långt så i planerna fanns att göra vissa utbyggnader. Alla planer fick de dock sätta stopp för. ? Ja, vi har inte lagt ut en krona sedan den rättsliga tvisten inleddes och det var bara någon dryg månad efter att vi hade flyttat in, säger de. ? Det kom ett brev från före detta ägarens dotters juridiska ombud om att vi anmodades att flytta ut. Och när vi inte gjorde det blev vi stämda. Beskedet kom som en chock. ? Sedan dess har det varit ständig skriftväxling i tre års tid, berättar Maria Hermansson, som säger att hon läser lagboken både dag och natt och nästan blivit expert på jordabalken. Hon tillägger: ? Det här har kostat oss otroligt mycket pengar, som vi bland annat hade tänkt använda till renoveringar, men framför allt vill vi ha våra liv tillbaks. ? Vi har under hela den här tiden stått på ?hold? och ordspråket om att ?hemmet är min borg? har mist sin betydelse. I stället har vi tvingats inse hur otrygg man är i sitt eget hem, säger Peder Nilsson. Avtal fanns De hade vid köpet informerats om att det fanns ett avtal mellan dottern och hennes mamma, upprättat 1997, som de skulle vara tvungna att säga upp. Enligt avtalet har dottern under 49 års tid, till och med 2046, rätt att bo kvar på fastigheten till en fast kostnad av 1.000 kronor i månaden. ? Det täcker inte ens kostnaderna för fastighetsskatt och försäkring, säger Peder Nilsson. För att säga upp avtalet på ett korrekt sätt anlitade de en jurist och polisens delgivningsman. ? Han fick tag på dottern, men då hon inte ville skriva på återvände han utan att lämna delgivningen till henne, säger de. Dottern hade dock flyttat ut och huset var tömt. ? Vi fick alla nycklar från mamman och kunde konstatera att dottern folkbokfört sig på en annan adress samt sagt upp el, vatten och sophämtning. Därmed utgick vi från att hon frivilligt valt att lämna huset och att hennes besittningsrätt upphävts, säger Peder Nilsson. Det anser dock inte dottern. Hon har till rätten påpekat att det är hennes anhöriga som flyttat ut hennes saker, att fastigheten också är hennes drömhus och att hon haft för avsikt att starta ett mindre jordbruk där. Tingsrätten i Luleå valde dock att döma till Maria Hermanssons och Peder Nilssons fördel. ? Då var vi lyckliga, i en dag, eftersom vi förstod att domen skulle överklagas. I februari i år drogs hela historien upp igen ? i hovrätten i Umeå. I sin dom gjorde hovrätten en helt annan bedömning och beslutade att Maria Hermansson och Peder Nilsson skulle flytta ut och betala 31.400 kronor för motpartens rättegångskostnad. ? Jag stod på Arlanda då jag fick beskedet att vi skulle tvinga lämna vårat hem! Hela världen rasade samman, säger Maria Hermansson. Band blev raderade De konstaterar att deras advokat inför hovrättsförhandlingarna hade begärt ut bandinspelningarna från tingsrätten, där det fanns uttalanden de ville åberopa. ? Det visade sig att tingsrätten av misstag raderat alla ban--den. Helt ofattbart, säger Peder Nilsson. Efter hovrättsdomen har de förgäves försökt förlika sig med dottern till förra ägaren. ? Vi har också pratat med andra advokater och ingen förstår hur hovrätten har resonerat, säger Peder Nilsson. Han fortsätter: ? Det går inte en dag utan att man undrar om vi ska få bo kvar i vårt eget hus. Det har varit ett jättestort trauma för oss i flera år. Vårt enda hopp står nu till att Högsta domstolen har beviljat oss prövningstillstånd. Om den står fast vid hovrättens dom tvingas vi lämna det hus vi har betalt för med ett livslångt lidande. Kuriren har pratat med deras motpart, dottern till förra ägaren. Hon vill inte medverka i tidningen. ? Nej, jag har inte så mycket att säga annat än att det är tragiskt det som hänt, säger hon.