Hem till byn med blommor i bagaget

Norraback gård härstammar från 1708 och ligger bara ett stenkast från där Andreas Söderström, 29 år, växte upp.
- Min farbror ringde mig i Malmö förra våren och frågade om jag ville ta över gården. Först var jag tveksam, eftersom det är tolv år sedan jag lämnade Piteå, men vid det andra samtalet beslutade jag mig för att tacka ja, säger han.
Andreas Söderström berättar sedan om hur han än i dag får höra hemma i Sikfors om hur han som sexåring drog sig undan mitt i en match under en byacup i fotboll - för att blocka en bukett blommor i skogen.
- Det är sant även om det låter som en skröna, säger han och skrattar.

Olika saker
I bakgrunden knastrar den nyligen anlagda brasan som sakta men säkert värmer upp det kalla gamla huset.
Andreas Söderström tillägger:
- Man kan inte påstå att mina föräldrar hade gröna fingrar, men jag är uppvuxen på en plats där det alltid funnits trädgårdsland och där det odlats jordgubbar och potatis. Samtidigt är odling och trädgård två helt olika saker och för min del var det blommor jag fastnade för. Det är ett levande material.
Plastblommor är med andra ord inget för honom och det låter han också förstå med en skylt utanför entrédörren på Norraback med lydelsen "varning för vilda blommor" ...
- Jag hatar plastblommor. Varför ska man köpa det - då kan man lika gärna köpa en porslinselefant. Och ju mer lik de är äkta blommor desto värre. Däremot kan jag tycka det är OK om det verkligen syns att det är plast - då kan det vara lite kitschigt.

Slump - och tur
Han häller upp nykokt rättvisemärktsmärkt kaffe och ställer fram en korg med fikabröd.
Sedan berättar han hur allt började.
Om de första två gymnasieåren på Vojakkalas trädgårdsgymnasium utanför Haparanda och om hur utbildningen lades ned innan han studerat klart.
- Jag fortsatte därför det sista året på Hvilans trädgårdsskola i Skåne.
Om de inte hade lagt ned Vojakkala hade han aldrig hamnat i blomsterbinderibranschen, hävdar han med bestämdhet i dag.
Allt handlar om slump och tur - och en engagerad lärare.
- Det var vid ett studiebesök på blomsterskolan i Oxie som jag på allvar fascinerades av blomsterbinderi, men det var väldigt dyrt att gå där så det var inte aktuellt för mig, berättar han.
Som tur var hade en lärare lagt märke till hans talang och tog med honom dit.
- Hon släppte i princip av mig där och sa till ägarna att jag skulle vara praktikant. Jag blev kvar i några års tid.
Efter det har han bland annat jobbat på blomsterbutiker i Norge, Danmark och Italien - och arbetat som konsultlärare i blomsterbinderi.

Planer på ett trädgårdskafé
Han har också tävlat - mer om det snart - och hunnit bli less på allt och istället ägnat sig åt att läsa konsthistoria. Så småningom hittade han som tur var tillbaks till botaniken.
Och nu är han tillbaks hemma i Piteå - något som är förenat med flera olika projekt, bland annat på Norraback.
- Jag har tänkt öppna ett litet trädgårdskafé här till sommaren, med en butik, där man ska kunna köpa ekologiska grönsaker och jordgubbar, rosente av eget recept och lite annat. Jag har också hittat farmors gamla receptbok och ska försöka få någon att baka åt mig. Det blir också ett växthus, en liten odling och en inspirationsträdgård. Jag har satt 126 perenner som jag ska testa i vinter, säger han.
Utöver trädgårdskaféet har han också fullt upp med en massa andra projekt.
- Folk ringer hela tiden och vill att jag ska göra brudbuketter och annat. Jag har också hållit flera blomsterbinderkurser och håller på att installera en helt ny vinterträdgård med norrländskt tema på Kallax flygplats.
- Dessutom har jag utsetts till ordförande i hushållningssällskapet i Piteå. Genom det har jag fått i uppdrag att göra en botanisk installation till Linnéutställningen som invigs på Piteå museum den 6 juni. Jag är också med och förbereder en stor Linnédag på försöksgården i Öjebyn i augusti/september, berättar han.
Däremellan strosar han gärna runt i stan för att söka material.
Blåsiga dagar är hans favoriter.
- Ja, då brukar man kunna hitta många fina pinnar som blåst ned från träd, bland annat i Badhusparken, säger han.

Lynnig groda
Och hur var det så till sist med hans prestigefyllda titlar?
Två silver och ett guld i europamästerskapet i floral art.
- Jo, det har varit oerhört kul. Första gången smugglade jag och min medhjälpare med oss en groda från Sverige. Vi skulle göra en prinsesskrona i flätat gräs med en padda som skulle hoppa upp just då domaren kom förbi, berättar han och fortsätter:
- Vi lyckades få med grodan genom tullen och låste in den i en burk i en garderob - men på något sätt lyckades den rymma. Det var bara strax före tävlingen vi hittade igen den i duschen ...
Trots att grodan gjorde bort sig och grävde ned sig just då domaren kom förbi blev den ändå en stor succé och var med i alla italienska TV-kanaler.
- För att vinna sådana här tävlingar krävs det att man överraskar, säger Andreas Söderström.
Då krävs både idérika och storslagna arrangemang.
En del kallar det för blomsterkonst, floral art, men det är ett ord han själv gärna undviker.
- Det handlar snarare om hårt arbete och inspirationen, den kommer från kunskap, förklarar han.