När det klockan åtta är meningen att spelningen ska börja är det fortfarande inte anlända och funktionärer springer panikartat omkring och letar efter gruppen.
Efter någon minut släntrar dock de två överlevande medlemmarna fram till scenen och kliver på. Utrustade med en Macbook och en mick inleder de sedan ett kort set, inför en publik som – så gott som uteslutande – består av oss presspersoner.
- Vi höjer tempot, så att vi kanske får lite skönare drag på det här, säger frontmannen vid ett tillfälle.
- Håll i hatten, fyller hans kollega i. Men, nej, min metaforiska huvudbonad sitter stadigt kvar på huvudet genom hela konserten. Vid ett tillfälle dristar jag mig till att klappa händerna lite försiktigt – och det blir också den enda applåd denna fröjdefulla hiphop belönas med ikväll.
Stackars Stök, är allt jag kan säga.