Garantilönen för bärplockare i år ligger på strax över 21000 kronor i månaden. Det är en kostnad som Leif Ögren, Roknäs, har med i beräkningarna när han erbjuder jobb till 300 thailändska bärplockare som ännu inte fått börja plocka. Något som han istället riktar stor kritik mot är den försäkring som ingår i det kollektivavtal som de thailändska bemanningsföretaget har skrivit under ihop med fackförbundet Kommunal. De thailändska bärplockarna är anställda hos bemanningsföretaget och enligt Leif Ögren är försäkringen något som de thailändska bärplockarna inte fått tillräcklig information om hur den kan användas.
– Jag hade hellre sett att de pengar som betalas till försäkringen istället hade gått till att ge bärplockarna högre lön, säger Leif Ögren.
Ögren beskriver att problematiken ligger i att de flesta thailändska bärplockarna han erbjuder jobb sällan varken kan läsa eller skriva på thailändska, än mindre förstå engelska.
– Bärplockarna har för det första ingen aning om vad en Fora-försäkring är. Jag informerar om att den finns men jag saknar ett system som mer lättillgängligt informerar om hur försäkringen efter avslutat arbete i Sverige kan användas, framför allt i Thailand. Personligen så tycker jag att försäkringsbolaget kan sätta upp ett kontor i Thailand dit bärplockarna kan vända sig och få hjälp, säger Ögren.
Fora ägs av Svenskt Näringsliv och LO och ska enligt kollektivavtalet täcka in ersättning för bland annat sjukförsäkring, trygghetsförsäkring vid arbetsskada och avtalspension. Fackförbundet Kommunal ser inga problem i att försäkringen omfattar de som jobbar i Sverige tillfälligt.
– För oss handlar det om alla människors rätt och lika värde, oavsett var ifrån man kommer. Den här försäkringen omfattar alla och man gör inte undantag för olika yrkesgrupper, säger Inger Hjärtström, gruppchef på arbetsplats- och avtalsenheten.
På kritiken från Leif Ögren svarar Inger Hjärtström att det är ett delat ansvar att nå ut med informationen. Ansvaret anser hon ligger på alla parter ihop, dels Kommunal och bemanningsföretagen men också de företag som väljer att köpa upp bären.
– Det är viktigt att vi för en dialog för att hitta olika vägar och strategier. På lokal nivå vistas vi i skogen och hoppas kunna nå fram med informationen både skriftligt med broschyrer och muntligt. Jag antar att uppköparna av bären också träffar dem och då kan de också sprida informationen, säger hon.