Följer jakten på trippelmördaren

Vid Juha Valjakkalas rymning 2002 greps han i Långträsk utanför Piteå.
För gripandet stod tre sjöpoliser, en yrkeskår som inte längre finns kvar i länet.
Det hade varit en stor trafikpoliskonferens i Luleå om Schengenavtalet och ett 20-tal poliser som deltog skickades ut på jakt efter massmördaren - mannen som brutalt hade mördat en hel familj i Åmsele 1988.
- I vår bil var vi bara utrustade med standardutrustning och det var väl inte planerat att vi skulle göra själva gripandet, berättar Håkan Innala, som tidigare befunnit sig i hetluften då han var med vid gripandet av Clark Olofsson under Norrmalmstorgsdramat i Stockholm.

Stoppade flyktbilen
De tre sjöpoliserna hade fått rapport om att ett antal jaktvapen var stulna i Västerbotten och att Juha Valjakkala och hans hustru därför kunde vara beväpnade.
- Det var inte mycket mer vi visste och det var dålig kommunikation på radion, så vi hade inte hört något på ett tag, men plötsligt fick vi ett samtal från en Piteåpatrull som sa att de hade mött dem och att den stulna Mercan de färdades i var på väg mot oss. Piteåpatrullen hade vänt om för att följa efter den, men fått motorstopp.
Han berättar hur de placerade sin polisbil i en korsning i närheten av Långträsk.
Hans kollegor stannade bakom bilen, medan han själv gick fram 150-200 meter för att kunna beordra flyktbilen att stanna.
- De försökte först backa, men körde sedan i diket. Eftersom jag inte visste att Juha pratade svenska skrek jag på dålig finska och beordrade dem att komma ut ur bilen. Sedan fick de lägga sig på varsin sida av körbanan.

Försökte ta livet av sig
Håkan Innala menar att ingripandet var odramatiskt och att Juha Valjakkala följde de instruktioner han fick till punkt och pricka.
Fem minuter senare kom ytterligare polispatruller till platsen och de två rymlingarna fördes till en början till polisstationen i Piteå, där Juha Valjakkala för övrigt försökte ta livet av sig i cellen och fick köras till Piteå älvdals sjukhus för vård.
Håkan Innala säger att han inte har följt allt som hänt Juha Valjakkala sedan dess.
- Nej, jag har försökt förtränga allt, men inte för att det var obehagligt. Jag var så pass fokuserad på ingripandet och har jobbat så länge att det inte var några problem, även om det ryktas om att en del kollegor tyckt att vi kanske gick lite över gränsen. Nuförtiden är det ju både insatsstyrkor och förhandlare som gäller, men halva mitt polisliv har det inte funnits något sådant utan man har varit van att lösa allt själv, säger han.

Inte oroliga
På frågan om han är orolig för att Juha Valjakkala är på rymmen igen säger han:
- Nej, men min dotter är lite ängslig. Det är ju inte omöjligt att han drar sig hitåt igen ... För allmänhetens skull hoppas jag att han grips. En normal människa gör inte sådana saker som Juha Valjakkala och det värsta av allt var när jag såg honom på TV då det var domstolsförhandling. Han kom in som en filmstjärna och det satt flickor och log och avgudade honom.
Kollegan Göran Broström, numer pensionerad, berättar att han för egen del inte följt Juha Valjakkalas öde.
- Nej, jag har kopplat bort allting och att han är på rymmen är inget som skrämmer mig. Jag har en 50 kilos Rhodesian Ridgeback som kan skrämma halva Finland, säger han och skrattar.
Tycker du att han borde benådas?
- Man kan i varje fall inte hålla en människa inspärrad hur länge som helst. Personligen tycker jag att det i vissa fall är humanare att ta bort vissa personer, framför allt pedofiler och grova djurplågare. De borde få dödsstraff utan rättegång. När det gäller mördare så säger min 40-åriga erfarenhet som polis att de flesta mordoffer själva har samlat ihop poäng, även om det kanske inte gäller just den här utredningen.

Rop på hjälp
Göran Broström tror att en anledning till att Juha Valjakkala rymde kan vara att han inte upplevde sig klara av en frigivning.
- I så fall är det här ett rop på hjälp. Han vill bli gripen.
Den tredje polismannen som deltog i Långträsk var Hans Backteman. Kuriren har inte lyckats nå honom, men då han intervjuades i samband med sin pension konstaterade han att denna händelse var det mest dramatiska han hade varit med om under sin poliskarriär.