- Det tar sin tid, och är ett tungt arbete, säger konstnären som just nu på Piteå museum visar ett 40-tal konstverk ur närmare 20 års produktion. Ett av få tillfällen som han offentligt visat sitt konstnärsskap. Lars Johansson är född 1945 i byn Flötuträsk fem mil nordväst om Piteå och har sedan mycket unga år odlat sin skapande ådra.
Skapa med motorsåg
- Både jag och syskonen tycker om att teckna och jag har slöjdat i trä sedan barnsben, berättar Lars som har ett yrkesförflutet som skogsarbetare. I skogen roade han sig på lediga stunder genom att med motorsågens hjälp skapa träkonstverk av stubbarna på rot. Kraftfulla djurformationer blev resultatet.
- En del tog jag hem och andra som fick stå kvar försvann så småningom, någon tog dem alltså, säger Lars som tycker det var ett gott betyg, att figurerna tilltalade någon skogsvandrare.
Hornslöjdare
När ryggen tog slut efter år av hårt skogsarbete började han i stället att snegla mot området hornslöjd.
- Horn är ett väldigt hårt materia,l förklarar konstnären som utmanar sig själv genom att skapa sina djuralster snidade i ett enda stycke med materialet de står på. Och det handlar om älghorn. Från älgtjurar han själv nedlagt, skovlar som jaktkamrater kommit med till honom och fällhorn han hittat under sina skogsvandringar.
- Det finns historier bakom en del av sakerna säger han och visar älgko och kalv "på väg" ut från en bit vackert horn. Även tjuren i berättelsen finns med på ett hörn.
- Det där var från en jakt för säkert 20 år sedan. Jag stod på vägen vid Rosfors, var lite less, hade ställt ifrån mig geväret. Då kommer en älgtjur, en ko och en kalv. Jag inser att jag inte kommer att hinna. Men så kommer älgtjuren tillbaka och jag fäller den, berättar Lars.
Minnet av stunden ligger till sig i sinnet i många år. Men så börjar han fundera på saken igen, idéer tar form och så börjar han skapa konstverket med kon och kalv.
Men älgtjuren då?
- Kon och kalven är snidade ur just den älgtjurens horn, säger Lars Johansson belysande hur konstnärsskapet fungerar.
När man tittar på konstverken slås man av de mycket tunna partierna på djur som älgkalvens ben, ståtliga kronor i närkamp och storspovens näbb. Här, förstår man, har det gällt att hålla tungan rätt i munnen.
- Skapar man i lera är det bara att bygga på men missar man i horn då är det kört, säger Lars.
Han berättar också att ämnet inte heller kan spännas fast under arbetet eftersom man hela tiden måste vrida och skärskåda vinklar. Därför måste konstnären sitta och hålla i stora bitar av horn medan snidandet pågår.
- Det är väldigt tungt, säger Lars som förstås har sina förebilder i sin konstform.
- Axel Pettersson eller Döderhultaren som han kallades, han var rent fantastisk! Jag kan bara jämföra mitt skapande med hans utifrån en aspekt. Jag har liksom han hade långa dödperioder i skapandet, säger Lars finurligt.
Fast tittar man sig runt i utställningsrummen med ett urval från minst 20 års produktion har man lite svårt att tro honom.
Utställningen på Piteå museum pågår fram till och med den 5 maj.