Ett grönskande paradis
nnn Den är liten och okänd för de flesta men breder ändå ut sig på ett 2.000 kvadratmeter stort område nära Piteå centrum. Medelåldern bland medlemmarna är hög men verksamheten är livskraftig, intensiv och vital. nnn Det handlar förstås om Fårölottens koloniförening.
Det välskötta området med 38 bebyggda lotter är en inbjudande idyll fylld med grönskande växter, pittoreska stugor och fantastiska människor som har trädgårds- och odlingsintresset gemensamt.
Fårölotten är en ideell förening som arrenderat området i Sandlunsviken på Fårön sedan 1993. Föreningen fyllde 14 år i våras och många av medlemmarna har varit med sedan starten.
- Det är kanske hälften som var med redan då, berättar Greta Sinclair, föreningens sekreterare.
Medelåldern i föreningen är hög - de flesta var pensionärer redan 1993 och medelåldern har inte sjunkit. Det är inte så ofta som en stuga byter ägare men det händer.
- Då handlar det om åldersskäl eller om att någon flyttar från orten, säger kassören Inga-Britt Almqvist.
Bo i Piteå
Man måste nämligen vara bosatt i Piteå för att få äga en av koloniföreningens lotter.
Många av föreningens medlemmar är ensamstående kvinnor men många stugor ägs också av par fast då är det kvinnan i familjen som är den som är mest aktiv på kolonilotten.
- Precis som när det gäller annan kultur så är det vi kvinnor som bär upp verksamheten, berättar Sinclair.
Fast en och annan duktig man med stora kunskaper och intresse för trädgårdsodling finns också i föreningen.
De flesta av föreningens medlemmar bor i lägenhet i centrala Piteå och när de känner att de längtar ut till den grönskande naturen, åker de förstås till sin kolonilott.
Under sommaren är aktiviteten omfattande på koloniområdet. Många av medlemmarna tillbringar stora delar av den varma årstiden på sina lotter och i sina stugor. Byggnaderna på en lott får inte vara större än 25 kvadratmeter och det finns inga toaletter och duschar i stugorna. Det enda vatten som finns är sommarvatten och det får man inte dra in i stugorna.
Trots de här begränsningarna är det många som övernattar i sina stugor.
Föreningen har gemensamma utrymmen med dusch och toa och i det fina föreningshuset finns utrymmen för möten, fest och även övernattningsrum som medlemmarna och deras närmaste kan disponera.
- Kolonigården fick vi överta av Vägverket. De hade löst in det gamla huset i samband med att E4 i Jävre byggdes om, berättar Sinclair.
Samlingspunkt
Medlemmarna har lagt ned massor av tid och arbete på att göra i ordning och inreda huset och i dag är det föreningens naturliga samlingspunkt.
Fårölottens koloniförening samarbetar också med de andra trädgårdsföreningarna i Piteå när det gäller kurser, föreläsningar och studieresor.Sommaren 2007 har varit lite si och så, tycker nog många och medlemmarna i koloniföreningen på Fårön håller med. Vissa växter har gett bra skörd, andra har det inte. Fast det spelar ingen större roll, arbetet på den egna lotten är det viktiga.
- Får man mycket skörd är det en bonus, säger Greta Sinclair.
Hon berättar att hon häromdagen försökte få några av sina grannar att bara njuta av väder och omgivningar men att det inte gick så bra.
- Alla i föreningen är så fruktansvärt flitiga så ingen har tid att sätta sig ned och njuta en stund.
Upphöjda bäddar i någon form är ju en stark trend i hela Trädgårdssverige och det gäller även på Fårön. Eftersom medelåldern är hög är det många som satsat på pallkragar eller annan upphöjd odling.
- Det är lättare att sköta sina odlingar då, speciellt när man börjar bli lite äldre. Dessutom skapar de upphöjda bäddarna bättre växtklimat, säger Inga-Britt Almqvist.
I övrigt är någon form av vattensamling på kolonilotten väldigt populära just nu. Det vimlar av fontäner, dammar, vattenfall och forsar på området.
Hans och Britt Näsström köpte sin lott 2004 efter att ha levt husvagnsliv på sina lediga stunder under många decennier. Villan sålde de 1996 när Hans rygg sade stopp men längtan efter att få påta i trädgården och att få vara utomhus blev för stark.
- När den här stugan blev ledig slog vi till, berättar Hans Näsström.
Kolonilottens skick hade mycket att önska och i dag, efter många timmars hårt arbete, är den ett under av ordning, prydnad och grönska.
Hans Näsströms rygg har återhämtat sig och nu orkar han sköta odlingarna. I ett hörn av lotten finns en lite ovanlig växt.
- Jag tror att jag är ensam om att odla sibiriska björnbär här på området, berättar han.
Fast punkt
Hans Näsström berättar att han använder både blodmjöl och benmjöl som blandats ut med vatten för att skrämma bort rådjur och älgar som annars kan få för sig att smaska i sig av både det ena och det andra i trädgården.
Över grönsaksodlingarna (i upphöjda bäddar naturligtvis) hänger CD-skidor och blänker. De har till uppgift att skrämma bort fåglarna.
- Vi är här i stort sett varenda dag under sommarhalvåret men vi sover hemma, berättar Hans Näsström.
Några stugor bort hittar vi Dagny och Henri Carlsson som också stortrivs på Fårön. De ägde tidigare en jordbruksfastighet utanför Piteå och flyttade därefter till lägenhet.
- Det blev för tomt utan odling och vi bestämde oss därför för att skaffa den här kolonilotten. Vi tyckte att stugan var så fin när det fanns skog i närheten, säger Dagny Carlsson.
Maken Henri sitter på uteplatsen och njuter av ett glas varm svartvinbärssaft.
- Det här är en fast punkt för oss att åka till när vi vill varva ned, säger han.
Så jobbar vi med nyheter