Den nu dömda kvinnan tillsammans med sin biologiska mamma.
I en intervju med Norr Media berättar nu den våldtäktsdömde sin version av vad som hände natten till den 14 april 2012.
I juli samma år föll hovrättens dom mot honom. Straffet mildrades med tre månader, jämfört med tingsrätten som dömde mannen till två år och sex månaders fängelse för våldtäkt. Målsägarens berättelse var helt avgörande. Den bedömdes som levande, logisk och trovärdig. Sju år senare hamnade kvinnan i 25-årsåldern själv på den tilltalades bänk, misstänkt för grovt bedrägeri, grov mordbrand och mordförsök. Då lade hon korten på bordet:
– Redan vid elva års ålder började jag må dåligt. Jag började ljuga och säga det jag trodde folk ville höra, sade hon i samband med sin egen rättegång som pågick under åtta dagar.
I förhören framkom bland annat att kvinnan under flera veckors tid 2015 lurat hela sin familj att hon led av en svårbehandlad cancer.
– Min värld slogs i spillror. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom, jag tog mig knappt ur sängen, sade kvinnans biologiska mamma om cancerbeskedet.
Hennes styvmamma däremot var skeptisk. När det var hennes tur att förhöras bekräftade hon att kvinnan genom åren haft svårt att hålla sig till sanningen.
– Och våldtäkten har jag aldrig trott på, sade kvinnans styvmamma.
I november 2020 dömdes kvinnan till sju års fängelse för grovt bedrägeri och mordförsök på sin dotters pappa. För den våldtäktsdömde 44-åringen blev det ett kvitto på att kvinnan ljugit hela tiden.
– För mig är det fortfarande ofattbart att jag dömdes. Vi stod och pratade på Prästgårdsgatan, det var precis vid krogens stängningstid och det passerade folk hela tiden. Vi stod mittemot ett stort lägenhetshus med balkonger, jag minns att åtminstone en kille stod ute och rökte, säger mannen.
Den våldtäktsdömde 44-åringen bor i dag i Stockholm. I och med resningsansökan hoppas han på upprättelse.
Tusentals gånger har han ställt frågan "varför?".
– Det är så mycket i hennes berättelse som inte stämmer, hon har ändrat sig i polisförhör flera gånger. Jag förstår fortfarande inte varför hon anklagade mig. Varför sa hon att jag hade sex centimeter långt stylat hår och ring i örat?
44-åringen som vid den aktuella tidpunkten var snaggad och inte bar örhängen hade ett par blå jeans och en svart-röd tröja på sig. Det var utifrån beskrivningen av kläderna som hans kompis, ordningsvakten på Kalles krog kände igen honom.
– Dagen efter, på lördagen, var vi på Röda lyktan och tog en kaffe. Jag hade samma kläder som kvällen innan och då frågade han varför polisen sökt mig. Jag hade ingen aning och blev själv nyfiken, säger han.
Mannen ringde till polisen.
– Undersökningsledaren var inte i tjänst, han ringde upp på tisdagen eller onsdagen och bad mig komma in till stationen. Jag åkte dit och då anhöll de mig direkt.
Onsdagen den 18 april 2012 häktades den då 35-åriga mannen och han skulle komma att vara inspärrad till oktober 2013, när hans straff var avtjänat.
Våren 2012 var en tung period i hans liv. Han och hans fru hade nyligen separerat och hamnat i en vårdnadstvist om parets tre gemensamma barn.
Målsägaren i våldtäktsfallet har gjort sig känd som giftkvinnan i media, efter att hon försökt giftmörda sin dotters pappa.
– Jag berättade det för henne, för giftkvinnan. Samma dag hade jag fått besked från tingsrätten att vårdnaden om barnen skulle förbli gemensam, så jag var ute och firade. En kompis hade bjudit på en öl, men jag dricker inte så jag lämnade nästan hela. Jag minns allt från den kvällen tydligt.
Mannen berättar att han tidigare var spontan och pratsam. Våldtäktsdomen och tiden på anstalten i Saltvik har ändrat på det.
– Jag vågar knappt prata med främmande människor längre, inte kvinnor. Frågar någon mig vad klockan är lägger jag benen på ryggen. Jag har slutat röka. Jag snusar nu, men vågar aldrig kasta en snus på marken. Tänk om det sker ett mord på den platsen och så finns mitt dna där, säger han.
Det var vid den här garageporten på Prästgårdsgatan i Piteå som våldtäkten ska ha ägt rum natten till den 14 april 2012.
Kvinnan har i rätten bekräftat att de två pratade om relationer, separationer och föräldrars umgänge med sina barn. Det är någonstans mellan klockan 02.35 och 02.45 som deras historier går isär. Kvinnan hävdar att mannen våldtog henne då, mannen menar att de sa hej då och han lämnade platsen i bil tillsammans med sin kompis, ordningsvakten. Hovrätten konstaterar i sin dom att det "under den korta tidsrymd som stått till buds" framstår som praktiskt sett uteslutet att det skulle ha varit någon annan person som våldtagit henne.
– Jag blev dömd för att jag har invandrarbakgrund. Hade jag varit en Svensson hade jag inte blivit dömd, säger mannen.
I det rättsintyg som tillämpades i rätten stod det att kvinnan hade skador i underlivet. Mannens advokat skrev i sin överklagan till Högsta domstolen att kvinnan själv uppgett att hon fått dessa skador då mannen rev henne med sina naglar.
– Jag har varit nagelbitare sen jag var liten. Jag har i princip inga naglar, säger mannen.
Än i dag blir han frustrerad när han pratar om det.
– Hon ändrade sig också angående hur det gått till. Först sa hon att jag våldfört mig på henne med penis, men när resultatet från SKL kom, sa hon att jag bara använt fingrarna.
Enligt den analys som gjorts fanns dna från två personer i kvinnans underliv, men ingen av dem matchade 44-åringen. Hovrätten konstaterade emellertid att mannen använt både sina fingrar och sin penis i samband med övergreppet.
Hovrätten sänkte straffet för 44-åringen till två år och tre månaders fängelse.
– Jag har tappat allt förtroende för svenska myndigheter. Jag är den sista som skulle våldta en tjej. Det sa min fru också, trots allt vi gått igenom. Hon vet att jag aldrig skulle göra det.
Sedan fem–sex år har paret hittat tillbaka till varandra.
– Vi har fått ett barn till också, vi har en dotter som är två och ett halvt nu, säger mannen, som i dag bor i Stockholm där han driver ett företag med fyra anställda.
– Jag ville inte åka tillbaka till Piteå på flera år. Men efter att hon dömdes i giftmålet är det flera av mina gamla vänner som börjat tro på att jag är oskyldig.
Hans förhoppning är nu att få resning i Högsta domstolen och en gång för alla rentvås. Lyckas han med det kan han räkna hem ett skadestånd omkring två miljoner kronor. Hans advokat Marko Tuhkanen planerar också att yrka ersättning för förlorad inkomst.
Norr Media har sökt den advokat som företrädde kvinnan i tings- och hovrätten, de två hovrättsråden som dömde mannen, en person som vittnade till kvinnans fördel samt den åklagare som drev åtalet i hovrätten. De har avböjt att kommentera.
Det var Piteå-Tidningen som 2019 avslöjade att den så kallade giftkvinnan var målsägare i våldtäktsfallet 2012.
44-åringens advokat Marko Tuhkanen förbereder resningsansökan till Högsta domstolen.
– När man ser tillbaka på det så påstår jag att man inte kan basera fällande domar på psykopaters, vanelögnerskors och mytomaners vittnesmål. Hon har lurat hela rättssystemet. Hon har ljugit hela sitt liv och det säger hon själv. Hade det varit känt hur svårt hon har det med sanningen, då hade inte hennes utsaga kunnat vara avgörande, säger mannens advokat Marko Tuhkanen.