Vi träffas en förmiddag i juni på Backens industriområde i Piteå. Michael Danielsson är ensam kvar för att städa undan de sista resterna av hans företag som en gång hade en omsättning på 75 miljoner kronor.
Efter midsommar ska lokalerna på Voltgatan stå tomma. På ytterdörren sitter redan en tejpad lapp: "Stängt! Tack alla kunder, leverantörer och anställda för alla dessa år".
Det var natten mot 12 april förra året som livet tog en oväntad vändning.
– Det var en kaotisk natt, minns Michael Danielsson. Efteråt var jag som chockad i flera dagar. Jag minns att en väktare ringde och väckte mig vid midnatt. Det tog bara fem minuter att ta mig till företaget, men det var redan försent. Eldslågorna slog upp ur taket och det stod redan klart att allt skulle förstöras.
Värden för miljoner gick upp i rök när Camp4You:s lokaler utplånades. Ett 30-tal husbilar stod ute på parkeringen och kunde räddas undan lågorna. Fordonen blev dock rökskadade och svåra att sälja.
Dagen efter startade polisens tekniska undersökning, men någon brandorsak gick aldrig att få fram. Brottsmisstanke avskrevs och utredningen lades ned.
Livet skulle dock aldrig bli sig likt för Michael Danielsson, som startade sitt företag i mars 2004. Han var då 26 år och hade ingen erfarenhet av att sälja husvagnar och husbilar.
– Jag måste ha gjort något rätt för vi har hela tiden haft en positiv tillväxt. Bevisligen hittade vi rätt koncept.
Företaget växte sakta, men säkert. I april 2013 var företaget mitt inne i konsolideringsfas. Camp4You hade då tolv anställda och gjorde över 200 affärer om året.
– Vi var rätt nöjd med tillvaron och ville egentligen inte bli större. Det kändes som vi hade ett stabilt företag.
Ett år senare bestämmer han sig för att lägga ned företaget. Det drastiska beslutet fattas efter en utdragen tvist med försäkringsbolaget Folksam.
I över ett år har fastighetsägaren Hans Danielsson, som för övrigt är Michaels pappa, försökt att komma överens om ersättning för den förstörda industrifastigheten.
– Det låter kanske konstigt, men jag vet inte varför vi inte kommer framåt. I dag känns det som om vi står på ruta noll. Vi har inte ens kommit till ruta ett, säger Michael Danielsson.
– I julas började jag att fundera över hur vi skulle få fart på företagets verksamhet. Vi gick på 30-40 procents kapacitet istället för 110. Då är det inte roligt att driva ett företag. Dessutom hade vi ingen aning om när vi skulle få våra nya lokaler. Skulle det ta ett år eller två? Jag insåg att det skulle ta flera år att komma upp i samma volymer som innan branden. Det var ett tråkigt beslut att fatta, men på något sätt oundvikligt.
Värker det i dig?
– Ja, det gör det. Det är ändå ett livsverk som jag byggt upp och måste förkasta på grund av någon annans beslut. Jag kände mig som en idrottsman som råkat ut för en skada och tvingats avsluta sin karriär. Det är klart att det var ett svårt beslut att fatta, men det var inte sjysst mot personal, kunder och leverantörer att hålla dem på halster hur länge som helst.
Vad har du lärt dig av den här historien?
– Hur viktigt det är att se över försäkringsskyddet. När det gäller bränder är det viktigt för en företagare att ha ett bra stilleståndsförsäkring. Min sträckte sig bara över tolv månader. Jag trodde att det var tillräckligt, men det är på tok för kort för min bransch. Den borde hellre ha varit två år.