"Barnbarnen ska inte se farmor ragla på gatan"

När barnbarnen kom stod Ulla Lidström vid ett vägskäl. – Jag tänkte att nu får det vara nog, säger hon.

LIVETS LAPPTÄCKE. Med små stygn färdigställer Ulla Lidström pläden som ska visas i Piteå museum. "Jag tror att jag är en människa som förtränger det jobbigaste. Jag har i stället försökt komma tillbaka och vara den mor jag skulle ha varit hela tiden", säger hon.

LIVETS LAPPTÄCKE. Med små stygn färdigställer Ulla Lidström pläden som ska visas i Piteå museum. "Jag tror att jag är en människa som förtränger det jobbigaste. Jag har i stället försökt komma tillbaka och vara den mor jag skulle ha varit hela tiden", säger hon.

Foto: Eija Dunder

Piteå2013-07-06 06:00

Det går inte att ta miste på att handarbete är ett av 74-åriga Ulla Lidströms främsta intressen. Skåpet längs sovrumsväggen dignar av garn i vackra färger. På arbetsbordet mellan köket och tv-hörnan färdigställs ett lapptäcke inför en utställning i Piteå museum.

– Jag har alltid handarbetat, säger Ulla Lidström.

Med värme i blicken berättar hon om nuet. Förutom hantverk fylls dagarna av vattengymnastik, bakning och ett rikt socialt liv.

Barnbarnen har en särskild plats.

– Jag tänkte i mitt stilla sinne att de ska förbaske mig inte se farmor gå och ragla på gatan och plocka burkar. Det var mitt eget beslut. Den egna viljan är a och o. Barnbarnen blev moroten för mig, säger hon.

Valde nykterheten

Ulla Lidström är nykter sedan 20 år tillbaka. Dessförinnan styrdes hennes och resten av familjens liv i stor utsträckning av missbruket. En alkoholism grundlagd i 15-årsåldern.

– Jag var med några äldre som sa att "du kan väl ta dig en" och så tog man tillfällena i akt. Sedan var det lite upp och ned. Det var inte konstant i början utan lite pö om pö, säger Ulla Lidström.

Hon beskriver den egna uppväxten.

– Min mamma var omgift och min styvfar gick och smådrack. Det blev många turer ned i källaren ...

Egna beslut

Ulla Lidström anser inte att missbruket är en sjukdom som drabbat henne.

– De egna besluten gör att man blir alkoholist. Det är självförvållat, egentligen.

När det förflutna kommer till ytan sänker hon blicken en aning.

– Jag tror att jag är en människa som förtränger det jobbigaste. Jag har i stället försökt komma tillbaka och vara den mor jag skulle ha varit hela tiden.

Skuld och skam

Alkoholism är omgärdat av tabun, skuld och skam. Kvinnor blir än i dag mer stigmatiserade än män, menar Ulla Lidström. Själv har hon uppnått en ålder då det känns lättare att berätta. Kanske kan hennes erfarenheter motivera någon annan som står vid vägskälet.

– Det är väldigt lätt att halka dit. Det är fredag och man tänker att nu ska vi ha det mysigt med lite vin. Många klarar av det men det är också många som vill ha mer, säger Ulla Lidström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om