På onsdagen mötte Annika Lahti återigen den 47-åriga kvinnan som försökte beröva henne livet för två månader sedan.
– Jag ville inte titta på henne. Det var känslomässigt att återuppleva allt. Det har varit jättejobbigt. Jag har inte sovit mycket i natt. Men nu känns det skönt, man vill bara att det ska vara över, säger hon.
Rättegången var en känslomässig berg- och dalbana och hon kunde inte hålla tillbaka tårarna när hon fick frågan om vad sambon Mikael Rydén har betytt.
– Att gå igenom det här ensam hade aldrig gått, säger Annika Lathi.
Tiden efter dådet har varit svår även för sambon.
– Det som har varit jobbigast är att "fan att jag inte var hemma" har malt i mitt huvud. Vad hade jag kunnat göra? Vad hade hänt om jag hade öppnat dörren? Hade hon gått iväg? Samtidigt tänker jag förnuftigt att jag inte kunde vara hemma eftersom jag jobbade, säger Mikael Rydén.
Annika Lahti är noga med att lyfta fram sambon – som sätter ord på tiden efteråt.
– Det är hennes smärta, hennes sorg, hennes trauma. Men man är ju ändå medoffer. Det är mitt hem också. Det är min sambo, mitt liv – men jag kan inte kräva att folk ska se mig. Den biten är jävligt jobbig. Att stå bredvid och ändå vara drabbad, säger Mikael Rydén.
Nu hoppas familjen att de kan börja lägga händelsen bakom sig efter att den 47-åriga kvinnan dömts till rättspsykiatrisk vård.
– Det känns som att en sten har lättat från bröstet, säger Annika Lahti.